0-0

Nu är det bara 5 dagar kvar innan det bär av för mig till det stora landet på andra sidan jorden, ni som följer bloggen får följa med på denna resan genom mina ord.

En sak som slog mig idag extra mycket i dag var vinnarmentaliteten over there, det är väldigt viktigt att vinna för hockeylag i USA oavsett ålder.

Jag har under mina år som ungdomstränare i Sverige jobbat med lag som satsar väldigt mycket och gillar att vinna, men någonstans finns det ändå inrotat här hemma att man inte ska vinna till varje pris, utan det viktigaste är att alla får vara med. Detta har jag och mina tränarkolleger i de andra hårdsatsande lagen ofta "glömt bort" och viljan att vinna har tagit över. Dels för att klubbarna har haft tydliga målsättningar om att vinna och spela i den högsta divisionen nästkommande år. Sen vill spelarna som lägger ner 5-7 dagar i veckan på att träna och spela matcher vinna, vissa vill dock vinna mer än andra. När man pratar ungdomshockey med folk så tycker vissa att det är skjukt att 13-14 åringar tränar så mycket medan vissa tycker det är helt okej.

Jag är av den uppfattningen att det är ett fritt val, jag tycker att det ska finnas alternativ för alla. Tro mig det finns spelare som vill träna varje dag och ofta flera pass om dagen, sen finns det spelare som helst tränar lite mindre, kanske 2-4 dagar i veckan.

När jag själv spelade upp till 14års ålder tyckte jag att det var lagom med 3-4dagar i veckan, men sen ville jag öka antalet träningar och då sökte jag mig till en mer satsande klubb.

Där fick jag träna otroligt mycket och hade troligtvis fortsatt med detta om det inte vore för kamratskapen, jag märkte att detta lag hade otroligt svårt att slappna av och ha roligt, och vi umgicks sällan utanför ishockeyn.

Jag sökte mig då efter 6 månader till ett BJ lag där jag hade många kompisar som var 2 år äldre än mig, där tränade de minst lika mycket, men vi hade samtidigt himla skoj. Vi motiverade varandra och styrketränade ofta själva innan lagets träningar.

Det jag vill säga med detta är att om man har kul och älskar det man gör så kan man träna hur mycket som helst, men mår man dåligt och vantrivs så är det lätt att man tappar lusten och tycker hockey är tråkigt efter ett tag.

Därför är det viktigast att spelaren trivs i sin träningsmiljö, så lyssna till spelaren och låt dom känna efter hur mycket dom vill träna. Samtidigt så måste spelare som söker sig till hårdsatsande lag vara medveten om att det krävs mer tid och egnemang och där kan föräldrar vara ett bra bollplank.

Samtidigt så tycker jag att man ska försöka vara kvar i sin moderklubb så länge som möjligt, för där har man ofta sina vänner och med sina vänner har man samtidigt väldigt roligt.

Vill man träna extra så kan man då prata med andra lag i klubben (äldre och yngre) om man får vara med och träna med dom ibland.

På Stockhagen hade vi ett par spelare som älskade att träna mycket, så vissa dagar tränade dessa från 14 till sen kväll.

Almis mellan 14-16 sen läxor och mat, sen på med ett yngre lag, sen sin egen träning och sen på med ett äldre lag. Ingen tvingade dessa individer utom det var den fria viljan. Likt spontan idrotten som är hyllad i sverige, men då det är svårare nu för tiden att få is så blir mer av träningen styrd av tränaren.

Jag har pratat med flera spelare som idag spelar på den absolut högsta nivån om hur mycket de tränade som 13-14 åringar. Varje dag säger i stort sätt alla, däremot mer spontant än idag.

En av dessa sa till mig en dag, "Har du talang och tränar mest, så blir du bäst!" Samtidigt så säger han att man måste ha kul när man spelar och tränar och det blir en bra sammanfattning av vad jag har skrivit.

Tillbaks till vinnarmentaliteten i USA!

Jag funderar över hur amerikanska lag jag har sett och mött alltid ger sitt yttersta och jag tror att detta har med vinnarmentaliteten och det hårda klimatet att göra.

Try outer och nivåindelning i tidig ålder gör ju att konkurensen om platserna ökar, och att spelarna alltid måste göra sitt yttersta för att inte riskera sin plats inför nästa års try out.

Snart blir jag en del av detta, kommer jag att trivas eller vantrivas?

Det kan bara framtiden avgöra!

Annars har det som vanligt varit en dag i packandets tecken, hann dock med att se DIF-Örebro som slutade 0-0. DIF spelade riktigt bra i första halvlek och borde gjort 2-3 mål, men inte idag inte.

Blåränderna går aldrig ur!

Fredrik Nygren