Tullinge!

Jag kommer från en plats där jag kunde leka fritt på gårdar och torg, tog mina första skridskoskär på en frusen sjö. När jag ser vattentornet från berget så vet jag att jag är nära mitt barndomshem. Vi hade alla våra speciella ställen där vi såg tiden passera förbi och vi växte upp. Vi skulle alltid hålla ihop och de olika livsstilarna avlöste varandra.

Jag jagade ofta en svart puck i en rink och fick mindre tid till annat, motivationen gick upp och ner men i de äldre tonåren gick det hyfsat bra.

Jag träffade dig och föll pladask, jag märkte att kärlek var ett gift som tog över ens tankar fullständigt. Jag insåg att jag höll väldigt hårt om det jag höll kärt, därför gjorde det också väldigt ont när du försvann.

En dag fann jag tjusningen med att hjälpa andra med något det verkligen tyckte om. Jag upptäckte att det var någonting för mig och lät mina egna drömmar om storhet och framgång på isen stå åt sidan för en framtid som en motivationshöjare åt andra. Inspirerad av gamla tränare så ville jag bli den tränare jag själv aldrig hade haft. Den som kunde förstå och prata med spelarna, men ändå vara den som fattade jobbiga beslut och bestämde över laget. Spelarna skulle känna en trygghet under mina vingar.

Jag hade haft en tränare själv som verkligen trodde på mig och ville lyfta mig till skyarna men honom lämnade jag efter 4 veckors träning. Ett dumt beslut i efterhand men då kanske jag aldrig hade blivit den jag är i dag. Under honom kände jag att jag skulle bli bäst, han lyfte upp mig i J20 efter 3 träningar med J18 som första års Junior. Ett förtroende som jag aldrig riktigt vet varför jag lämnade, jag trodde att jag skulle ha samma chans överallt och valde att gå tillbaka till min gamla klubb som låg närmare mitt hem. Här mötte jag för första gången på en tränare som frös ut mig. Han tyckte ju att jag var en idiot som svikit honom för en månad i den andra klubben. Kanske stärkte detta mig, men jag vet fortfarande inte hur. Det är egentligen helt galet hur jag kunde stå ut med detta under ett helt år, men är man ung så tror man att negativa tankar om någon kommer att göra ont i dem, ungefär som en voddo docka. Men den enda som mådde dåligt var jag. Ris till Tommy!

Jag tänker på nästa gång jag träffade en tränare som verkligen trodde på mig, 19 år gammal och fick debutera i första femman i A-laget. Men efter en sen ankomst till en samling på grund av ett missförstånd så vart jag förpassad till bänken. Ris även till Janne för det förtroendet, vissa är mer långsinta än andra och jag fick tugga knopp en hel säsong.

Jag gav mer eller mindre upp efter detta och la mer tid på tränarrollen som var så himla rolig. Ros till dig och tack för att du tog mig under dina vingar Roger, du är en fantastisk ledare.

Stocksund vart nästa anhalt efter ett par år i Flemingsberg. Nu kunde jag ägna all min tid åt hockeyn och det gick ju rätt bra. Här träffa jag en galen gubbe som hette Per, han liksom Roger betydde mycket för mig och min utveckling. Per är även han fortfarande en stor förebild och jag hoppas att han läser detta över sin Latte på Café Princess på Lidingö.

En dag ringde min barndomsidol Nylander och jag blev förpassad till ett liv i exil i USA under 2 år. Där ändrades jag nog mycket som tränare och kunde efter några månader bli mer intensiv i min ledarstil. Inspirerad av den amerikanska kulturen tillsammans med det bästa från Sverige så hittade jag min roll som ungdomstränare i USA. Min relation och öppenhet till spelarna fanns dock kvar och hade man mig som tränare så skulle man må bra som människa. Men jag vet självklart att jag har sårat spelare som kanske inte har fått den chans de tycker att de förtjänar och jag förstår dem samt hoppas att de gör allt för att uppfylla sina drömmar.

Solen sken i Mars förra året och jag kunde tillsammans med hela min nya klubb stå högst upp på pallen för en dag. Nu har det gått ett år och nya äventyr väntar.

Jag kommer från en plats med höga berg och djupa dalar där en sjö avgränsar platsen från en annan del av samma kommun. En plats med andra förutsättningar och en annan levnadsstandard. Jag växte upp tillsammans med min familj och mina vänner där jag oftast kände en trygghet. De personerna och den platsen har format en del av mig. En dag på Arlanda klev Fredrik på ett plan samma Fredrik som en gång klev ut från falkbergsskolans portar med stora drömmar om att leva på ishockey i Nordamerika. Jag är en av alla människor i denna värld, varken mer eller mindre. Jag har fortfarande drömmar och kanske lyckas jag uppfylla någon av dem..

Fredrik Nygren

Täbyakademin!

Under 7 veckor så kommer vi att anordna en Akademi med start under v.12. Två stycken 50 min ispass i veckan för åldrarna 96-04 i Tibble och Hägernäs ishall. Spelare från alla klubbar är välkommna.

- 2 st 50 min ispass i veckan mellan v.12-18 i Tibble och Hägernäs ishall.
- Tränare, Fredrik Nygren och Rafael Wronski.
- Inriktning på ispassen blir teknik, där vi fokuserar på att utveckla de individuella färdigheterna hos varje individ.
- 3 st nivå och åldersanpassade grupper.
- Ingen egen målvaktsträning, men mycket skott utlovas.
- Pris för Utespelare: 2000kr.
- Pris för Målvakter: 600kr

- Tider:
V. 12, 13 och 14:
Grupp 1 (04-02): Tisdag och Torsdag: 18.00-19.00 Tibble Ishall

Grupp 2 (01-99): Tisdag och Torsdag: 19.00-20.00 Tibble Ishall

Grupp 3 (98-96): Tisdag och Torsdag: 20.00-21.00 Tibble Ishall

V. 15 till 18 (Tider kommer senare)

Med reservation för ändringar.

Anmälan sker till Nygrenhockey@gmail.com

Först till kvarn.

Fredrik Nygren

Sportlov!

Sportlov för mig betyder fler timmar på is och tidigare mornar. Läger i Tibble ishall, samling vid 7 och 7.30 på is. En halvtimmes bilfärd från Huddinge. Inget märkvärdigt egentligen, men jag var lite tröttare än vanligt när jag klev upp.

Men det är väldigt kul att få komma till hallen och se alla glada barn som vill bli NHL proffs. Det gör en glad och dagen går rätt snabbt och energin räcker till alla.

3 dagar kör vi camp, sen börjar lagen träna inför kommande slutspelsmatcher nästa vecka. Denna säsong har gått väldigt fort så här långt och nu återstår det egentligen bara ett slutspel, kval, turneringar och en massa träningar.

Ikväll ska jag avnjuta en konsert på Cirkus med Thåström. Ska bli riktigt trevligt.

Fredrik Nygren

Slutspel!

Det har börjat nalkas slutspel i Mitt i Cupen i Stockholm. De första omgångarna spelas denna vecka och man kan redan nu höra hur "nederlagstippade" lag har lyckats att skrälla mot på papperet bättre lag och det stämmer ju överens med mitt inlägg häromdagen att motivation slår klass och det blir allt svårare att tippa utgången i en match.

Vi i Täby har bara spelat en match så här långt och det var Team 98 som vann sin första match. Ikväll är det Team 99 och 00s tur att spela sina matcher.

Fredrik Nygren

Pilar!

Jag har en vän som säger rätt sköna saker i bland.

- Jag skjuter pilar när jag gör mål, Amors pilar.

- Men vad ska du skjuta när ni möter SSK?

- Då skjuter jag brinnande Robin Hood pilar!

Underbart!!

Hårde Hardy!

En vän säger att det blir för internt och en annan tycker att jag skriver för lite. Det är inte lätt att göra alla nöjda!

Sometimes you win and sometimes you loose, säger man ju på engelska och det stämmer ju verkligen på alla ishockeylag. Ibland vinner man flera matcher än man förlorar och ibland förlorar man fler än man vinner. Ett lag är aldrig så dåligt som det visar i sina sämsta stunder och det är inte heller så bra som de visar i sina bästa stunder.

Men en sak är säker och det är att alla vet vad det beror på när man förlorar. Se bara på Djurgårns A-lag, då var ju nästan hela hockeysverige överens om att det var Hardys fel. Ny tränare in och Hardy ut. Vad hände? Man förlorar fler matcher än innan. Var det Hardys fel? Hmm..

Fel spelsystem, dåliga tränare, dåliga spelare osv. Experterna är många.

I min värld handlar det om att betala priset för att vinna och ju fler som har bestämt sig för att vinna ju större chans har man. Sen är det givetvis kvalitén på spelarna och deras tillsammans med tränarnas förmåga att få dem att sammarbeta som avgör jämnheten på resultaten.

En vinst ska betyda något för mig som individ om jag ska vara redo att betala priset, därför säger man ofta att motivation slår klass. Därför har vinnarskallar lättare att visa känslor vid vinst och förlust och dom som inte bryr sig så mycket visar ofta en oberörd min vid både vinst och förlust.

Eller vad sägs om det nya populära sättet i ungdomshockeyn att fira mål på? Att överdriva sin glädje till en falsk glädje som man bara visar för att håna sina motståndare? Det är många lag som har börjat med den i många olika åldrar och man ger ifrån sig ett tillgjort jubel ljud som låter ungefär så här: wow wow (med pipig röst).

Sann glädje för mig är när en individ i laget gör en prestation som får sina lagkamrater att jubla högt och applådera på ett sätt som gör att man blir stolt och glad. Denna glädje kan uppstå efter ett mål, tackling, räddning eller kanske ett blockat skott. Man märker rätt fort om det är sann eller falsk glädje från sina medspelare.

Eller är det någon som har sätt Foppa bete sig barnsligt efter ett mål framåt?

Tillbaka till Hardy Nilsson så tycker jag att han är en grymt bra tränare och han har ofta stått för någonting nytt och spännande i svensk hockey och vågat pröva nya vägar. Eller minns ni hur hyllad torpedhockeyn var när den var framgångsrik i Djurgården, men hur totalsågad han vart när det inte räckte hela vägen för tre kronor. Stackars karl, han fick till och med fly till ett annat land. Alla visste ju att hans spelsystem var värdelöst.

Jag undrar hur det kommer att låta när Pär Mårts hyllade ledarstil inte längre vinner medaljer, då kommer det att vara fel på honom också.

Jag själv kom hem från USA förra säsongen och märkte att det fanns mycket gott i den amerikanska hockey godispåsen, men många tyckte jag var en idiot. Nu är jag inte så unik längre för nu har alla sett "road to the winter classic" och insett att det amerikanska hockeymiljön (från ungdomshockey till NHL) är lite hårade och tuffare än vår. Så nu jublade till och med ett av de snällaste 96 lagen en av sina spelare när han lyckades boxa av hjälmen på vår spelare förra helgen. Men usch så hemskt hade de själva tyckt för ett år sen. Jag klandrar dom inte för dom har blivit inspirerade av sina idoler i NHL efter att ha sett tidigare nämnda dokumentär.

En vinnande taktik kommer inte att vara vinnande jämnt. En ny taktik ger ofta en nytändning precis som en ny tränare kan göra, men efter en tid så kommer det att komma motgångar igen. Då får man välja, byt taktik, tränare eller jobba vidare med det du tror på. Alla val kommer att vara vinnande nån gång men alla val kommer även att vara förlorande. För står man väl högst upp på bergets topp så finns det bara en väg att gå. Kan du komma ner från toppen snabbt, så kan du börja klättra upp mot den igen ännu snabbare. Så tro mig, en dag kommer Djurgårdens A-lag att börja vinna igen och det hade man gjort även med Hardy vid rodret. Så tänk till lite nästa gång innan ni ska bort med tränaren så fort laget visar motgångar.

Fredrik Nygren

Frasse försöker!

Skrällseger!

Efter Team 96s genomklappning mot Nacka sist så kändes det på förhand som att matchen mot serietvåan Almtuna skulle bli väldigt jobbig. Dessutom med flera spelare borta och endast 14 utespelare tillgängliga så fick taktiken bli håll tätt bakåt och utnyttja era chanser.

En stökig match som innehöll 61 utv minuter för Täby och 49 för Almtuna vilket gjorde att vi fick spela mycket boxplay. Föräldrar på läktaren som skrek åt domaren och mig, spelare som skrek åt domaren som trodde det var jag och skickade upp mig på läktaren. För inte ska man bli uppskickad för, "skojar du"?

Jaja, 2 matchstraff gjorde i alla fall att vi var nere på 12 utespelare.

Vi vann matchen med 4-1 och det kändes som en riktig bragdseger med de förutsättningarna.

Direkt från Uppsala till Täby för 97 match mot SDE, en riktigt bra och jämn match som slutade 2-2!

Sen hade jag några vänner på besök på kvällen och vi hade en god och trevlig middag.

I dag var det en mer avslappnad lugn träningsdag där 97 körde ett bra konditionspass på fysen och mycket avslut och PP på isen.

96 hade en avslappnad träning med mycket straffar där jag själv fick till en hyfsat snygg som ni ser i inlägget nedan.

Blommor brukar inte höras men i bland kan en ljungs rop susa i vinden! :)

Tack för en trevlig helg,
Fredrik Nygren