Resfeber!

Usch, nu kommer den där jobbiga känslan fram igen.

Visst ska det bli grymt kul att träffa er alla, familj och vänner och alla som jag känner. Men det är ändå något som vill hålla mig kvar här, det smyger sig in i kroppen och lämnar en liten obehaglig känsla i magen.

Jag har haft ett grymt år och jag är verkligen nöjd med mitt beslut att flytta hit, men man hamnar i 2 världar som inte kan mötas. Jag gillar mitt liv i Sverige, men samtidigt trivs jag ju bra här nu och det är svårt att lämna denna plats och de människor jag fäst mig vid.

10 veckor i Sverige kommer nog göra gott men jag hoppas att jag kan njuta av min tid hemma nu, för i julas hade jag också ångest och då handlade det bara om 10 dagar, och nu är det alltså 10 veckor. Mamma, pappa, syskon, brosdöttrar, kusiner, farmor, far och mor syskon, kusinbarn, vänner, hockey spelare, hockey föräldrar mm, ja det ska bli kul att träffa många människor och jag längtar efter många av er.

Jag förstår inte att detta år har gott så fort, sjukt fort! Det har runnit i väg och det som jag var rädd för innan jag åkte har nu blivit ett faktum. Jag var rädd att fastna här mer än ett år och fästa mig för mycket. Jag var rädd för att lämna tryggheten i Sverige och vilja bo kvar i USA. Hur länge jag blir kvar är det ingen som vet just nu, men minst ett år till i alla fall. Men nu kommer jag hem och firar en svensk sommar med er alla.

Jag och Bäckis pratade om amerikanska ishallar i Måndags innan han åkte och vi kom fram till att det är en annan doft i dem jämfört med de svenska. Denna doft gör att man saknar ishallen och blir glad varje gång man kliver in i den.

Andre bjöd på en liten grill lunch i dag, vi får se om han hinner assistera mig även nästa säsong eller om det blir för mycket med 2 barn. På kvällen bjöd även Scott och Wendi på grillat, och sedan tittade vi på Detroit som slog Pittsburgh igen. Nu ska det till väldigt mycket om Pittsburgh ska lyckas vända på det här.

Vi ses snart!

Fredrik Nygren