15 år senare!

Vi är ute ur DM och det känns som ett helvete rent ut sagt. Jag har aldrig varit med om en jobbigare förlust som tränare. Visst vi var själva väldigt nära att slå ut Flempan 95 ur DM förra säsongen och förlorade bara med uddamålet. Så där kunde vi nästan säga att motivation slår klass. Men i kväll vart det ett faktum då vi gick på halvfart i 65 minuter mot Göta där 39-17 i skott blev 2-2 i slutresultat.

Straffläggningen gjorde ingen Täby anhängare gladare och när Göta satte sin avgörande straff så kändes det som ett hårt slag rakt i mellangärdet likt det som jag fick när jag blev överfallen av 10 främmande människor när jag var 13 år. Jag var så ledsen då och kände mig maktlös i min lilla taniga kropp och ville bara springa i från verkligheten en stund, jag visste inte vart jag skulle ta vägen utan svävade runt i en tomhet. Även om tårarna inte rann i dag så kände jag igen tomheten när jag åkte hem i bilen.

Vad hände och varför hände det? Efter en sömnlös natt så har jag säkert fler svar och en utvärdering tillsammans med spelarna under morgondagens träning så har vi säkert hittat problemen och insett vad vi måste förbättra för att gå vidare och börja plocka poäng i serien.

Just nu känns det som att svaren är rätt enkla och att motivationen var den bristande faktorn i kvällens match. Allt prat från både spelare och vuxna om hur lätt lottning vi hade och vår väg genom DM var redan klar. Just därför tror jag att vi åkte ut och måste inse att den hårda vägen genom serien är den enda vägen för oss nu.

Vad kunde jag som tränare gjort annorlunda i dag? Säkert mycket och jag kommer säkert hitta de svaren också. Men det har minst sagt varit svårt att spela ihop laget då vi knappt haft en enda träning med alla spelare på plats så här långt av säsongen. Men förhoppningsvis är alla utflykter på hockeygymnasium try outer klara och vi kan bygga ett slagkraftigt lag som har hjärtat på plats för Täby HC resten av säsongen. Nu knyter vi nävarna, kavlar upp ärmarna och sätter på oss blåställen.

Kanske ska jag sätta på hockeyfilmen "The Miracle" och känna mig som den ryske coachen i stället för den amerikanske en dag som denna. Så får jag bjuda Götas coach på segerns sötma.

Jag tycker mig höra vad de tänker....

Fredrik Nygren