Ska jag summera 2011 väldigt kortfattat så kan jag lätt påstå att höstsäsongen 2011 nog har varit den tuffaste hittills i min tränarkarriär. Med många uteblivna resultat och en viss tvivlan på sig själv och sitt arbetssätt på grund av påfrestningar från folk runt omkring laget som med ett annat ord uttalas föräldrar.
Men med mycket stöttning och samtal så har jag insett återigen att lyssna på för mycket röster utifrån gör en bara splittrad och förvirrad vilket i sin tur leder till splittrade och förvirrade spelare. Hur jag är i mitt ledarskap speglar ofta hur spelarna beter sig på isen.
Därför har jag bestämt att fortsätta att driva saker och ting på mitt sätt och samla intryck från de som betyder någonting i stället för energitjuvar som ser någonting negativt i allt som sker.
När jag inför säsongen tackade nej till att träna ett J18 lag i en av Sveriges större klubbar så var jag medveten om att det skulle bli en mycket tuff säsong med Täby efter fjolårets succé. Men jag visste också att den skulle sätta mig som person på stora prov och stärka mig som människa. En utmaning som jag valde både för min egen skull men mest för spelarna. Med resultaten som som vi uppnådde då, så fanns det bara en väg att gå och det var neråt. Men vi är på väg uppåt igen och jag har hittat kartan som leder oss tillbaka upp på bergstoppen.
Inom idrott kommer det alltid att gå upp och ner och dalarna är i bland väldigt djupa liksom topparna kan vara väldigt höga.
Nu börjar del två av säsongen 2011/2012 och ni får följa hela äventyret här.
Höstsäsongens största dalar och toppar:
Topp:
- Nordic Youth Trophy, Team 97
- Holmberg U16 Cup, Team 96
Dal:
- Folke filbyter cup, Team 97
- U16 DM, Stockholm, Team 96
Den vinner som är trägen,
Fredrik Nygren
No comments:
Post a Comment