Lägg ribban på rätt nivå!

När vi tävlar och utför en idrott så är det viktigt att vi lägger ribban på rätt nivå. Hade vi kunnat bestämma så skulle den ju självklart vara på samma höjd som Stefan Holm eller Patrick Sjöberg när de var som bäst. Men vi måste vara realister också så att vi får en sporre och känner ett behag i våran vardag.

Har vi som lag satt ribban på att vi ska slå serieledarna Djurgården stort i U16 serien när halva laget består av U15 spelare så är nog ribban lite för hög även om vi i våra bästa stunder kan hålla emot och nog lyckas slå dom om allt studsar våran väg och alla spelare lyckas göra sitt absolut yttersta just i den matchen. I går mötte vi detta lag och lyckades hålla emot i ca en halv period innan misstagen kom och en olycka kommer sällan ensam så det vart 4 mål på en gång i bland annat 3-5 spel. Men där någonstans gav vi som lag mer eller mindre upp försöket att hoppa lika högt som Sjöberg även om vi lyckades hålla jämna steg med Djurgården i resten av matchen.

Om du som spelare har fått pröva på att spela med äldre spelare eller i en högre Division än den du vanligtvis spelar i och faktiskt kanske gjort det riktigt bra, ska du då sätta ribban på det laget eller ditt eget lag i din egen ålderskull. Någonstans mitt emellan tycker jag till att börja med. Sikta högt men glöm inte att du i en tävling oftast även måste komma över din "normala" höjd för att ha chans att vinna. Glömmer du bort att du måste prestera på din just nu rätta nivå så kommer tyvärr det påverka din prestation och chanser på den högre höjden.

Sätter jag ribban på det äldre laget och inte får spela så mycket där utan kanske får sitta på bänken mycket men tycker fortfarande att det är rätt höjd på ribban för mig så kommer jag att må dåligt. Jag kommer att tappa självförtroende och försämra mina prestationer på alla höjder, men om jag sänker ribban lite grann igen och börjar hoppa på en realistisk höjd så kommer självförtroendet tillbaka och jag kan försiktigt börja jobba mig uppåt igen. Då blir den sky höga höjden en bonus som ger mig självförtroende i stället för att stjälpa mig i det långa loppet. Jag är medveten om att jag klarar av det när allt stämmer men är ödmjuk och visar att det är resultatet av en bra prestation av mig på min just nu rätta höjd.

Fredrik Nygren

Krokiga vägar!

Vad hände innan det som händer?

Hur såg jag på den personen innan jag kände den och vad tänkte jag på innan jag tänkte på en annan person? Vem saknade jag innan jag saknade dig?

Hur hade du sätt på mig om du hade stått på samma sida som jag? Hur hade dit prat låtit om vi satt i samma båt?

Vad hade du sagt om vi bara vann? Hade du ändrat din åsikt om vi förlorar?

Olika frågor som är svåra att besvara och ingen av frågorna hör egentligen ihop utan riktar sig till olika tankar och olika människor. Människor som vissa anpassar sig mer efter en situation och flyter med strömmen mer än andra.

Jag hade en hockeytränare en gång som hette Sockan, jag hade en bildlärare som hette PO dom tillsammans med flera hundra andra människor har varit med och skapat den jag är idag. Vi samlar dagligen nya intryck och människor runt omkring oss påverkar oss mer än vad vi tror. Därför är det små marginaler som avgör om vi lyckas med det vi tror vi vill lyckas med eller inte. Min mamma jobbar med människor och min pappa jobbar med idrott, är det en slump att jag älskar mitt arbete? Där jag både får utveckla människor och fokusera på min favorit sport?

Vill jag bli hockeyproffs ena dagen när jag är 11 år så kan jag lika gärna dagen efter bestämt mig för att bli rockartist, och det som kan ha ändrat mig är så lite som vad mina klasskamrater vill bli.

När jag var 5 år minns jag att jag ville bli tennis och golfproffs, fråga mig inte varför men jag hade nog sätt det på tv. Men när jag sedan började med idrott så vart det hockey och fotboll för det spelade en av mina då bästa kompisar Stefan.

Våra liv består av många vägval och vilken väg vi än väljer så blir det någon gång rätt för det kändes rätt för stunden. Ni som vill göra olika saker i era liv, gör det.

Jag ångrar att jag inte lärde mig spela gitarr när jag var yngre, eller att jag inte satsade hårdare på hockeyn, eller att jag inte tränade mer skateboard och att jag inte tog bättre hand om min första kärlek. Men livet är för kort att ångra saker, så passa på att göra det du vill just nu.

Men lita på folk som vill hjälpa dig och vill dig väl, för har du talang för något så kan du ångra dig i efterhand att du inte satsade mer på det. Jag vill hjälpa människor att inse detta, men människan måste få pröva sina vingar och slå bo där den trivs.

Men när jag som 13 åring hade bestämt mig för att sluta med hockey så ringde Sockan mig 4 gånger i veckan i 1 månads tid för att han trodde på mig och för att han inte ville att jag skulle ge upp. Jag lyssnade på honom och är evigt tacksam för det. Jag hittade då tillbaka till hockeyn och hade aldrig varit den jag är i dag utan det vägvalet.

Fredrik Nygren

15 år senare!

Vi är ute ur DM och det känns som ett helvete rent ut sagt. Jag har aldrig varit med om en jobbigare förlust som tränare. Visst vi var själva väldigt nära att slå ut Flempan 95 ur DM förra säsongen och förlorade bara med uddamålet. Så där kunde vi nästan säga att motivation slår klass. Men i kväll vart det ett faktum då vi gick på halvfart i 65 minuter mot Göta där 39-17 i skott blev 2-2 i slutresultat.

Straffläggningen gjorde ingen Täby anhängare gladare och när Göta satte sin avgörande straff så kändes det som ett hårt slag rakt i mellangärdet likt det som jag fick när jag blev överfallen av 10 främmande människor när jag var 13 år. Jag var så ledsen då och kände mig maktlös i min lilla taniga kropp och ville bara springa i från verkligheten en stund, jag visste inte vart jag skulle ta vägen utan svävade runt i en tomhet. Även om tårarna inte rann i dag så kände jag igen tomheten när jag åkte hem i bilen.

Vad hände och varför hände det? Efter en sömnlös natt så har jag säkert fler svar och en utvärdering tillsammans med spelarna under morgondagens träning så har vi säkert hittat problemen och insett vad vi måste förbättra för att gå vidare och börja plocka poäng i serien.

Just nu känns det som att svaren är rätt enkla och att motivationen var den bristande faktorn i kvällens match. Allt prat från både spelare och vuxna om hur lätt lottning vi hade och vår väg genom DM var redan klar. Just därför tror jag att vi åkte ut och måste inse att den hårda vägen genom serien är den enda vägen för oss nu.

Vad kunde jag som tränare gjort annorlunda i dag? Säkert mycket och jag kommer säkert hitta de svaren också. Men det har minst sagt varit svårt att spela ihop laget då vi knappt haft en enda träning med alla spelare på plats så här långt av säsongen. Men förhoppningsvis är alla utflykter på hockeygymnasium try outer klara och vi kan bygga ett slagkraftigt lag som har hjärtat på plats för Täby HC resten av säsongen. Nu knyter vi nävarna, kavlar upp ärmarna och sätter på oss blåställen.

Kanske ska jag sätta på hockeyfilmen "The Miracle" och känna mig som den ryske coachen i stället för den amerikanske en dag som denna. Så får jag bjuda Götas coach på segerns sötma.

Jag tycker mig höra vad de tänker....

Fredrik Nygren

I höstens alla färger!

Det är som att allt är förbestämt, att när man mår bra så kommer det alltid något som gör en ledsen och orolig. Precis som när man är ledsen och besviken så är det till slut något som gör oss glada igen. Jag kan inte minnas tillbaka på en längre tid då livet var underbart att leva utan motgångar. Men jag kan minnas tider då sorgen levde kvar längre.

Eller som Lars Winnerbäck beskrev det i tv i går, varför ska man skriva låtar när man är glad och mår bra? Då har man ju annat för sig.

Sen beror det ju på hur vi är som människor om det negativa påverkar oss starkare än det positiva. Vi känslomänniskor som ofta gör först och tänker sen upplever ofta sorgen och oron starkare än glädjen. Eller så hinner vi inte att njuta av lyckan lika mycket.

Alla människor gör fel i bland och vissa oftare än andra. Vissa har svårare att kontrollera sina känslor än andra. Inser man sina misstag och lär sig av dessa så förbättras man som människa och nästa gång i samma situation så är det lättare att bita sig i tungan eller tänka till en gång extra. När jag eller någon av mina nära och kära har gjort fel så är det jobbigare att hantera.

När jag återigen lyssnar på Winnerbäck så sjunger han: "Jag har gjort fel i bland jag vet men ingen menig att ge upp, jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp".

Nu ska jag fokusera på det positiva, som att Team 99 vann Brons i Resport Trophy, att Team 96 vann Guld i Göta Cup eller att jag har en underbar familj och att jag varje dag får träffa så många olika personligheter som jag får möjlighet att hjälpa att nå sina drömmar.

Kul medelcup på stora mossen i helgen med bra domare och trevliga arrangörer.

- Calle Darnell, du är bra på att göra mål!

- Melissa Horn, du gör underbar musik och är otroligt vacker!

- Inga Nygren, du har ett stort hjärta!

- Nadja Thoresson Nygren, hoppas du hade ett roligt kalas i dag!

- Jani Säfkvist, grattis på din 27års dag!

- Alla ni andra, tack för att ni orkar läsa!

Fredrik Nygren

En gammal analys!

När jag för några år sedan pluggade på Tränarprogrammet på GIH så gjorde jag många olika arbeten och uppsatser och efter att ha bläddrat igenom några av dessa så tycker jag att några är värda att publicera här på bloggen. Därför kommer därför den första delen av min tid från GIH. Läs och njut!

En analys av: Unga idrottares upplevelser av föräldrapress (Christina Augustsson) Fredrik Nygren

Jag har läst avhandlingen, ”Unga idrottares upplevelser av föräldrapress” som är skriven av Christian Augustsson. Avhandlingen är från 2000-talet, så den är väldigt modern och relevant. Unga idrottares upplevelser av föräldrapress är en väldigt intressant avhandling, som innehåller både ren fakta samt barns syn och upplevelser av föräldrapress. Läsaren får en bred kunskap i ämnet och även en teoretisk bild av begreppen. Författaren har intervjuat idrottande barn och ungdomar i åldrarna 8 till 16 år. Utländsk forskning har tidigare tagit upp problemet runt föräldrapress, medan svenska studier har saknats. Denna avhandling tar upp många intressanta frågeställningar runt området föräldrapress, som t ex; Hur reagerar barn på föräldrapress? Skiljer sig föräldrapressen mellan dyra och mindre kostsamma idrotter? Det är intressant för mig som tränare att författaren Christian Augustsson också har varit aktiv idrottsledare, då har han troligtvis stött på problemen själv flera gånger. Avhandlingen är uppdelad i olika avdelningar; Inledning, Bakgrund, Tidigare forskning, Teoretiska utgångspunkter, Metod, Resultat från enkät och intervjuer och sammanfattande diskussion. På detta sätt jobbar även vi i klassen när vi skriver VFU-arbeten. Jag finner resultat- delen som mest intressant för mig och mitt arbete. Det är väldigt intressant att se barnens svar på intervjuerna, då man får en tydlig inblick i hur barn tänker och funderar över sitt idrottande. Avhandlingen ger en väldigt sund bild på barn- och ungdomsidrott, då den utgår från ett perspektiv där barn skall känna sig tillfredställda med sin idrott och att man idrottar för att det är kul. Idrotten är en viktig del i barnens uppväxt och det skall vara roligt att idrotta, detta håller jag med om fullständigt. Frågan blir då vad som händer när föräldrarna tycker det är roligare än barnen. Hur många barn idrottar på grund av att deras föräldrar vill det? I avhandlingen får man faktiskt se att det är fler än man tror, vissa svar kan rent utsagt vara skrämmande. Ett vanligt svar hos barnen är att de kan finna föräldrars närvaro vid träningar och tävlingar som jobbigt och stressande. De vanligaste åldrarna där barn känner som mest föräldrapress är 8 och 15 år. Att 8a åringarna känner mycket press kan vara att det känns kravfyllt att börja idrotta då miljön känns ny och obekant. Att 15 åringar känner stor press kan bero på puberteten då det mesta känns jobbigt som skola, föräldrar, lärare osv. Samt att idrotterna blir mer resultatinriktade i denna ålder.

Något jag fastna extra mycket för i avhandlingen, som jag stöter på dagligen i mitt arbete som ungdomsledare är begreppet; Curlingföräldrar. Uttrycket kommer från den danske barnpsykologen Hougaard. Det menas at föräldrarna vill göra allt för att sina barn ska ha det bra, curlingföräldrar vill servera sitt barn allt på ett silverfat och lägga fram alla valmöjligheter på ett smidigt sätt så att barnet möter livet utan motstånd. På detta sätta har föräldrarna redan sopat banan framför barnet så att livet skall löpa problemfritt. Men jag tycker att detta bara skapar osäkerhet och handlingsförlamning hos barnen i deras uppväxt. Får de allt serverat så vågar de inte ta egna initiativ i livet, utan litar fullständigt till sina föräldrar. Det är även vanligt att barnen väljer idrott utifrån vad deras föräldrar tycker de skall sysselsätta sig med. Om barnet inte själv tycker det är kul, utom fortsätter för att mamma och pappa vill det slutar ofta med sin idrott i tidig ålder. Barnen mår ofta dåligt av föräldrapress och kan ibland känna att mamma eller pappa är hotfulla i samband med tävlingar eller träningar. Föräldrapressen är större i dyrare idrotter som än de idrotter som kostar mindre. Även i de idrotter som det finns stora pengar att tjäna som vuxen, då kan föräldrar se sitt barns idrottande som en framtida investering. Föräldrar kan ofta vara omedvetna om hur mycket dom pressar sina barn.

Jag valde just denna avhandling för att den passade bäst in på mitt dagliga arbete som ishockeytränare för barn och ungdomar, då jag dagligen stöter på många av dessa problem. Det är ett väldigt känsligt men intressant ämne att lära sig mer om, i mina ögon måste det viktigaste som föräldrar vara att deras barn mår bra, tyvärr är det inte så i dagens samhälle. Många föräldrar vill idag ta ut det dom själva missade som unga genom sina barn, vart dom inga idrottsstjärnor så vill de hemskt gärna att deras barn skall lyckas. Jag säger inte att alla vill det, men alldeles för många tror jag fungerar så, och detta är ett stort problem. Denna avhandling har påverkat mig mycket och jag känner en känsla av obehag när man läser vissa saker. Det skulle vara bra för alla föräldrar att läsa denna avhandling och fråga sig själv hur det egentligen står till.

Frågeställningar:

- Finns det någonting positivt med föräldrapress?

- Hur skall en förälder till ett idrottande barn vara och bete sig?

- Skall barnet få välja helt fritt vilken idrott de vill syssla med?

Fredrik Nygren

Det nalkas slutspel i Stockholm!

Mitt i Cupen är nu över och alla Stockholmsklubbar sitter och väntar på slutspel och eventuella kval upp och ner i seriesystemen. För Täby HC så väntar slutspel för 96, 97, 98 och 99 där alla lag har laddat ordentligt med miniläger och hårda träningar. Team 96 och 97 får även i dagarna varsin "handbok" inför slutspelet på flera sidor med viktiga saker att tänka på samt olika spelsituationer som uppstår i matcherna.

När jag bodde i USA så fick bläddra igenom ett exemplar av en scoutingrapport som ett NHL lag hade gjort om det andra laget inför slutspelet. Här fanns i stort sätt all information om det andra laget med all statistik, spelsystem, kedjeformationer, offensiva hot, tekningsvarrianter, specialteams (Power och box play) mm. Fullt så utstuderad är inte Täbyspelarnas handböcker, då vi endast möter varje lag en gång i slutspelet. I NHL spelar man bäst av 7 matcher och det är väldigt viktigt att ta reda på allt man kan om fienden innan det är dags för det stora slaget. Så i Täby fokuserar vi på vårt eget spel och hur vi ska lösa de olika utmaningarna som kommer att dyka upp på vägen mot finalen. Ett enda litet misstag kan kosta oss precis som alla andra lag hela slutspelet och i stället för att vinna så får man försvinna. Men det är oerhört viktigt att spelarna förstår vad som krävs för att nå hela vägen och förhoppningsvis kan jag och Raffe få dem att förstå det eftersom vi har varit där tidigare med olika lag. Några av spelarna har även de spelat final tidigare i andra klubbar och kan förhoppningsvis hjälpa sina lagkamrater med rutin och erfarenhet för att nå hela vägen.

I slutspelet så gäller det att hålla sina nerver i styr och inse att man inte har tid och utrymme att bli för nervös och stressad. Nervös är det naturligt och bra att vara, men det gäller att ta till vara på nervositeten på rätt sätt. Kan man inte hantera den så presterar man under sin förmåga och gör lätt mycket misstag. Är man inte nervös alls så är risken att man blir lite ofokuserad och inte hittar rätt uppladdning, det i sin tur leder till att man går ut med en dålig inställning och även då presterar under sin förmåga. Så det gäller att hitta sin egen "Peak Peformance" där m an presterar allra bäst. Jag har sätt många fall av båda dessa, då spelare har varit för nervösa och för lite nervösa. Är de för nervösa så är ofta blicken tom och man är väldigt spänd och stressad. Är man för lite nervös och ofokuserad så ser man loj och oengagerad ut med en ganska trött och avspänd blick.

Många av spelarna kommer i slutspelet att stå inför sina viktigaste matcher någonsin och varje vinst betyder att de är ett steg närmare en final. Detta gör förstås spelarna fruktansvärt nervösa, och de flesta vet vad som gäller och får även höra det från föräldrar och ledare gång på gång; Kom igen nu killar, vinna eller försvinna. Detta leder till att spelarna känner en stor press på sig själva och laget, därför kan de lätt bli oroade och bekymrade över vad som händer om de förlorar. Så det är viktigt att vi vuxna förmedlar våra budskap på rätt sätt och hittar varje individ och hans "Peak Peformance". Vissa spelare behöver bli påminda dagligen och vissa spelare behöver inte höra ett ord om slutspel för att prestera på sin maxnivå. Det laget som har flest spelare som kan prestera på sitt max kommer även att stå som vinnare av slutspelet.

Jag hoppas på ett roligt och spännande slutspel i Mitt i Cupen 2011,

Fredrik Nygren

Håll fast vid er dröm!

När idrottsföräldrar är missnöjda så undrar jag om de någonsin frågar sina barn, eller gör de sina barn medvetna om att de bör vara missnöjda för att de själva är det? Det finns massor av olika sätt att utöva sport på och det finns massor av olika ledare i landet och i resten av världen. Alla dessa ledare har både styrkor och svagheter och det är omöjligt att hitta den perfekta ledaren som alla är nöjda med. Det kommer alltid att finnas människor som är missnöjda med det ena eller det andra och finns det inget att vara missnöjd över så är vissa missnöjda ändå. Synd bara att de lyckas att ta så mycket energi från andra människor för det är ju inget kul att vara missnöjd alldeles själv, man måste ju hitta någon annan att dela sitt missnöje med.

Sen finns det underbara individer som vill spela ishockey och som tycker att det är det roligaste som finns, men tyvärr så minskar intresset och viljan när föräldrarna berättar för dem hur dåligt allting är, träningen och tränarna och inte minst ert sätt att spela på. Dessa spelare visar ofta en osäkerhet och förvirring när det är dags för match för att föräldrarna och tränarna säger olika saker. Vem ska jag lyssna på?

Det finns människor som tar energi och så finns det människor som ger energi.

Sen finns det människor som är övertygade om att just deras sätt att se hockey på är det rätta.

Men vad är rätt och vad är fel? Finns det några rätt och fel?

Jag har lyssnat till coacher i NHL som är oense om vad som är rätt och fel att lära ut barn och ungdomar, vissa tycker att man ska lära barnen spelsystem och andra tycker att man skall lära dem att dribbla så fort som möjligt. Jag har hört NHL spelare som tycker att det är vansinningt att inte träna backhand i unga åldrar och så har jag hört gamla NHL spelare som nu är coacher och som förbjuder sina spelare att använda backhand. Jag har hört TV-pucks tränare som säger till sina spelare att slå sarg ut och så har jag hört TV-pucks tränare som vill ha bort dribblingar i mittzon. Jag har även noterat att tränarna i Elitserien har olika synsätt på hur ishockey skall spelas och att de har olika spelsystem.

Vem bestämmer egentligen vem som har rätt av dessa människor? Jo det gör vi själva med hjälp av våra egna värderingar och synsätt som vi har fått med oss under våra hockeyliv. Vi bygger upp vårt eget lilla synsätt av hur ishockey skall spelas. Vi bestämmer själva vad vi påverkas av och vilka intryck av andra människor som attraherar oss mest.

När jag flyttade till USA så fick jag höra samma snack som jag får höra nu, fast då hette det att jag bara körde teknik och inget spel. även om det inte var sant så var det den bilden folk hade av mig och de flesta svenskar. När jag sedan har bott i USA i två år så är det samma visa igen men åt andra hållet. Nu pratar folk om hur jag bara kör som i USA och tror att jag är häftig som har bott där i 2 år. Men jag är samme person som jag var för 2 år sedan, förutom att jag har ökat min kunskapsbank och tagit del av en annan och mer krävande hockeykultur. När sedan jag och Raffe slog våra påsar i hop så har vi byggt upp en spelidé som vi båda tror på och vill jobba med. Men även i detta land så finns det så klart "Veta bättre typer" som har byggt upp sin egna lilla bild av oss och vår verksamhet.

Ni får tycka vad ni vill, men håll det gärna för er själva.

Det är underbart att få komma till en träning eller match och se alla förväntansfulla och laddade spelare som vill göra det roligaste som finns i deras liv. Det är det som ger mig energi och det som kommer att ge mig energi även i fortsättningen.

Fredrik Nygren

Rollsökning!

I dag tog jag fram nya roller för individerna i Täby HC Team 97.

Coacher:
Bestämmer och tar fram uppgifter som skall utföras, leder laget framåt och är ytterst ansvarig över laget och dess sportsliga resultat.

Pådrivare:
Sprider energi i gruppen och ser till att saker blir gjorda. Vill väcka sig själv och laget, genom att alltid föregå med gott exempel på och utanför isen.

Tänkarna:
Kommer med nya tankar och idéer som kan driva laget framåt. Står ofta för det smarta spelet och hittar bra lösningar på isen och sätter gärna upp sina lagkamrater med snygga passningar.

Jokrarna:
Bryter ofta mönstret och gör det oväntade för att lura sina motståndare. Hjälper sitt lag genom att fungera som en lagspelare och spela som laget har bestämt, men som ändå bjuder på en och annan överraskning i sitt spel som ger laget energi.

Glädjespridarna:
Sprider glädje och positiv energi i gruppen, genom att oftast vara glad och peppande. Stöttar sina lagkamrater med positiva kommentarer och en klapp på axeln.

Krigarna:
Gör allt för laget och är beredd att offra sin kropp genom att blocka skott, tacklas, backchecka, forechecka och alltid ge 100% för sitt lag. ”Pain is temporary, glory is forever!”

Problemlösarna:
Känner ett ansvar i att alla i laget mår bra och att laget fungerar bra tillsammans. Tar tag i problemen och är inte rädd att ta diskussioner eller konflikter, bara det reds ut. Har en positiv och peppande attityd som smittar av sig på andra.

Övriga roller:
Divor, Egon, Clowner, Pajasar, Kaxpellar och Skrytmånasar accepteras inte i Täby HC Team 97 och ska genast försöka hitta en ny roll.

Fredrik Nygren

När katten är borta så dansar råttorna på bordet!

Aik som kallar sig själva och blir gärna kallade råttor av sina antagonister har under över 100 år sysslat med idrott i alla dess former. I går dansade Täby 96 och "råttorna" i Aik på isen där Täby vann med 3-0 efter en hyfsat jämn och spännande match.

Men min rubrik syftar så klart på något helt annat och på det faktum att jag och Raffe i helgen åkte till Sundsvall och utbildade oss ännu mer när vi var på Svenska Hockeyförbundets kurs "Vägen till Elit 5" som var en ganska bra kurs i mina ögon. Men under vår vistelse i Sundsvall så passade Team 97 på att slarva och dansa bort sig själva ur 2st seriematcher i Div.1, en serie som vi ledde innan helgen men där vi nu har halkat ner till en obehaglig 6e plats. Så nu är det dags att sätta på sig blåställen igen och visa alla vilket bra lag vi kan vara. Alla lag gör och kommer alltid att göra plattmatcher och det är antalet plattmatcher per säsong som bestämmer hur bra och jämna vi är som lag.

Men ur ett rent idrottspskykologiskt perspektiv, ska det verkligen behöva bli så att man sjunker ner ett par nivåer bara för att huvudtränarna inte är på plats? Jag tror att de riktigt drivna spelarna håller sig på en hyfsat hög nivå då de ställer höga krav på sig själva, men de spelare som måste bli drivna för att prestera sjunker ofta ner till en riktigt låg nivå och förstår inte att han spelar ishockey för sig själv och inte för sin tränare. Dessa spelare kan då bli den stora skillnaden mellan vinst och förlust i jämna matcher, då de drar med sig andra spelare på en lägre nivå. Då är det viktigt att vi som tränare och ledare får spelarna att förstå vad som krävs för att nå toppen och att dom är införstådda med det. Det är nog vår största uppgift som tränare att ge dom den informationen men sedan måste dom själva leva upp till det. Då vet vi som tränare att vissa spelare är lättare att övertyga än andra och vissa kommer kanske tyvärr aldrig gå att övertyga, men man får inte ge upp även om det i bland känns tungt. Försök att ha en tilltro till alla och få resten av laget att övertyga dessa individer.

Bryt mönster säger många nu, åk till Gröna Lund och gör någonting kul. Men hockeyn är ju kul, och det är kärleken till den som ska bära oss framåt igen. Glädjen och viljan att få spela ishockey tillsammans med sina lagkamrater är det som ska lyfta laget. Ett oerhört hårt arbete där vi måste jobba med att ta bort den mentala spärr som skiljer Ovechkin från alla de övriga spelarna i världen. Mission impossible? Vi får väl se, men ska man nå trädtopparna så måste man sikta på månen.

Kursen i Sundsvall då? Jo den var som sagt helt okej och det var många besökare på plats och vi hade alla något gemensamt i ishockeyn. Vi fick lyssna på föreläsningar och titta och analysera många matcher i U18 tuneringen för landslag som spelades där. Jag fick under helgen en ny favorit spelare som hade nummer 10 och spelade i Schweiz, han var nästan en kopia av min vän Joe Snively som spelar i Washington Little Caps Team 96 och som även gästspelade med oss i Täby tidigare under säsongen. Spelaren i Schweiz hette Alessio Bertaggias och var en riktigt skön lirare med ett underbart driv och gjorde hela tiden det oväntade. Schweiz gjorde i tuneringen totalt 5 mål och Alessio gjorde 4st av dessa och passade fram till det 5e. Lägg hans namn på minnet för att det kommer att dyka upp fler gånger.

Det som var positivt med kursen var ju även det faktum att svensk hockey och alla dess landslag vill och har börjat spela en mer offensiv och rakare ishockey, där man söker spelare med ett bra driv, orädda och som har en bra kondition. Det kändes bra för mig och Raffe för att Tre Kronors spelidé byggde på mycket av de punkter och tankar som även vi har anamat i Täby HC. Men är det inte lite lustig och intressant att USA har börjat titta mer på svensk och Europeisk hockey samtidigt som vi i Sverige och Europa har börjat ta efter mer av den translantiska stilen. När jag bodde i USA så pratade många om att kopiera och ta efter den svenska modellen, och nu bor jag här och får höra samma sak fast åt andra hållet. Personligen tror jag som jag alltid har gjort på en total och situationsanpassad ishockey med hög fart och mycket energi. Europa och Nordamerika kommer väl att mötas någonstans på mitten.

Må så gott,
Fredrik Nygren

Till er!

Jag minns vad Per Wirén sa till mig en gång. Fredrik, vi hockeytränare jobbar dygnet runt. Jag minns just de orden för att de verkligen stämmer, det är alldeles för ofta man vaknar upp mitt i natten sömnlös och funderar eller oroar sig för saker som har hänt eller kommer att ske i jobbet (hockeyn). Jag minns även att samme kloka karl sa till mig att det är omöjligt att göra alla nöjda, det går bara inte. Då syftade Per på föräldrarna till spelarna som alltid kommer att mäta sin nöjdhet i sonens insats eller speltid. Men jag har insett att man kan göra spelare i ett lag nöjda om man ger dom ett förtroende och uppmärksammar varje individ i ett lag. Spelarna måste få känna sig sedda och måste ha roligt när dom utför sin idrott annars orkar dom inte.

Jag har insett att man som tränare måste göra någonting som är roligt eftersom spelarna kommer och tränar 6 dagar i veckan och får under varje pass jobba under otroligt höga krav även om man ligger längst fram eller längst bak nivåmässigt i laget. Alla spelare i ett lag kommer inte att nå hela vägen, men vi kan ge de som vill dit rätt förutsättningar och redskap för att komma dit och sen är det upp till dom själva.

Den energi och det drivet som vi ger spelarna och som spelarna ger oss är en ömsesidig respekt som höjer alla inblandade. Skulle man komma till en träning och se detta så skulle man inte bli lika förvånad när man ser en match med våra lag. När den energin följer med till matcherna så ekar det i ishallarna i landet och många rycker på ögonbrynen och tänker att det är ju bara en hockeymatch. Helt rätt, det är bara en hockeymatch men den betyder olika mycket för olika människor och man kan utföra den med olika mycket energi. I bland går det över gränsen och då får alla inblandade stå för sina misstag och gå vidare.

Jag som har sett och följt Ovechkin på nära håll som är världens just nu bäste hockey spelare vet att trots all skit han har fått tagit genom åren så finns det ingen som kan ändra honom. Han är bäst för att han är den han är och inte försöker vara någon annan. Däremot är han snabb med att erkänna och inse sina misstag och som sagt dom sker för att han spelar med en sån otrolig energi och glöd som ingen annan besitter. Han sticker ut från mängden och det sticker i ögonen på folk.

Sen jag började som tränare 2002 så har det tagit upp det mesta av min tid och jag har tappat många kontakter och relationer på vägen. Men jag älskar det så mycket även om jag som sagt jobbar och tänker hockey 24 timmar per dygn. I dag blev jag så glad när jag kom ner till hallen och ser att 45st spelare från Team 96 och 97 har tagit sig till träningen och sliter i 3 timmar för att dom älskar sin idrott lika mycket som jag. De är där för att de vill och det stärker mig och ger mig mer kraft i mitt arbete.

Jag är så oerhört stolt och glad över er spelare i dessa två lag för att ni är så oerhört starka och fina människor som orkar kämpa så hårt som ni gör.

God kväll,

Fredrik Nygren

ADHD!

Är det bra att ha "damp" som hockeyspelare? Jag skulle vilja påstå det och jag skulle även vilja påstå att 2 av världens bästa hockeyspelare har vissa drag av det, en hade nummer 21 när han spelade och en har nummer 8.

Om vi använder Damp som ett annat ord för ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) så är det en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning där man kan ha koncentrationssvårigheter och svårt med socialt samspel, men inteligensen är dock inte påverkad. Tvärtom kan människor med ADHD ofta vara väldigt smarta.

Det som får mig att tro att dessa hockeyspelare har det och att det är en fördel på isen är det faktum att många människor med ADHD ofta är väldigt impulsiva och Hyperaktiva. 21an har jag aldrig träffat, men hans sätt att spela ishockey visar tydliga drag av detta. 8an däremot har jag träffat flera gånger och kan verkligen intyga att detta stämmer in på honom både på och utanför isen. Men det är ju samtidigt det som gör honom så bra, att man aldrig vet vad som ska hända och att han går på högvarv i varendra byte och kokar av energi.

Många kallar honom galen och det kanske stämmer, men samtidigt gör det honom till en fruktansvärt duktig hockeyspelare.

Behöver man ha en bokstavskombination för att bli en bra hockeyspelare? Absolut inte, och det finns fler spelare i NHL som inte har det än dom som har det. Så fortsätt att kriga på oavsett om du är impulsiv och hyperaktiv eller inte.

Jag säger som Kent i VM 97, "Häv i väg pucken till Peter!"

Fredrik Nygren

Höga krav!

I dag fick jag ett mail från en förälder till en väldigt duktig hockey spelare i Stockholm, inget märkvärdigt med det då vi brukar maila men i mailet togs det upp ett väldigt intressant ämne som jag tänkte dela med mig av till er.

Föräldern i fråga berättade att sonen saknade den press och de förväntningar från medspelare, tränare och andra föräldrar som han hade kännt under förra säsongen. Då spelade han med sin egen ålderskull och brukade ofta dominera mycket i matcherna och gjorde han en dålig match så undrade folk om han var sjuk eller vad som var fel. Denna säsong har spelaren i fråga mestadels spelat med ålderskullen över sin egen och fortfarande gjort väldigt bra i från sig, men har inte alls fått samma uppmärksamhet och höga krav på sig. Tränaren, medspelarna och folk på läktaren ser honom bara som en i mängden och ingen blir sur eller besviken om han inte presterar match efter match. De förväntar sig helt enkelt inte att han ska prestera som han gjorde i sin egen ålderskull.

Detta har gjort spelaren i fråga lite frustrerad och besviken då han fortfarande vill ha höga krav på sig ifrån sin tränare och sina lagkamrater. Han vill att tränaren ska säga åt honom om han inte tycker att han presterar eller jobbar tillräckligt hårt. Han vill att lagkamraterna ska bli besvikna om han inte gör mål i matchen. Han vill vara en spelare som laget kan räkna med i alla situationer och som ska prestera varje byte.

Föräldern frågade mig om detta var ovanligt eller om det är vanligt att barn vill känna denna press. Jag ser det som en väldigt individuell egenskap och det finns som vanligt inga rätt eller fel om vad som är bra och dåligt. Men jag tror att det är en bra egenskap om man kan hantera denna press och faktiskt prestera bättre. Men samtidigt så är det viktigt att man kan ställa höga krav på sig själv och inte vara beroende av vad tränaren och lagkompisarna tycker. Hockeyspelare är individer och alla individer är annorlunda, alla indivder känner, tycker och tänker annorlunda. Det som känns rätt för mig behöver inte kännas rätt för dig, det som jag tycker är bra kanske du tycker är jätte dåligt och jag tror sällan att vi tänker på samma saker.

Jag älskar denna typ av spelare som gillar hårda krav och som kan ta både positv och negativ kritik. Dessa spelare har ofta förstått att jag som tränare inte kritiserar individen utan individens handlingar som en hockeyspelare, och det är en stor skillnad. Jag skulle som tränare aldrig få för mig att kritisera en individ för hur denne är som människa, jag kritiserar bara dess handlingar som ishockeyspelare.

Jag kan se denna egenskap i en av världens bästa hockeyspelare, Alexander Ovechkin. Alla förväntar sig att han ska prestera och dominera varje match, och gör han inga poäng i en match så undrar folk direkt vad som är fel. Är Ovechkin sjuk? Är Ovechkin slut som hockeyspelare? Har han tappat allt? Har han en formsvacka? Det är bara några av de frågor som dyker upp så fort han har gjort en mindre bra match, och jag tror Alexander verkligen älskar detta. Han älskar att vara i centrum och synas hela tiden, han vill att folk ska ha krav och höga förväntningar på honom.

Sen finns det andra spelare som också tillhör världseliten som nöjer sig med att hamna lite i skymundan och inte alls vill ha denna uppmärksamhet. De kallas ofta lite blyga och låter andra stå i centrum och synas men det gör dem absolut inte till sämre ishockeyspelare bara annorlunda individer.

Listen to your heart!

Fredrik Nygren

Frågor till en tränare!

Jag fick i uppdrag att hjälpa en person med ett skolarbete och svara på ett antal frågor. Jag tyckte att frågorna var väldigt intressanta, så jag väljer att publicera dem tillsammans med mina svar här för er.

Vad är det med hockey som du tycker är bra för barnen? Kompisar, träningen, matcherna?
Jag tycker att ishockey och andra idrotter är utvecklande för barn på många olika sätt. Men just inom ishockeyn som är en lagidrott så lär sig barnen innerbörden av sammarbete och att vara en del av ett Team. Där får du lära dig ömesidig respekt och innerbörden av att kunna känna tilltro till andra individer. Man får även ofta vänner för livet inom en lagidrott och får lära sig hur andra människor fungerar i olika situationer. Samtidigt som dessa saker är oerhört viktiga så får man inte glömma den fysiska aktivitet som barnen utför, som är en viktig del i barnens uppväxt. I matcherna får man lära sig att lyckas och misslyckas, man får känna känslan av att vinna och förlora. Man inser att det är svårt att göra något på egen hand utan sina lagkamrater vid sin sida. Sist men inte minst så är ju möjligheten att bli riktigt bra och uppfylla sina drömmar och mål en väldigt viktig sak. Som ishockeyspelare så är det bara du själv som kan avgöra hur bra du vill bli, sen kan jag som tränare ge spelarna redskapen men de måste vilja själva.

Hur viktigt är det att spela match? Skulle du fortfarande vilja hålla på med hockey om det inte var matcher med barnen?
Matcherna är som ett test i skolan. Du jobbar hårt i en vecka på träningarna där får lära dig nya saker och utvecklas. Sedan blir matchen som ett prov där du har chansen att visa upp allt som du och ditt lag har tränat på. Så matcherna är ett oerhört viktigt moment i ishockeyn där du även får ett tävlingsmoment som för vissa barn kan vara svårt att finna i en träning. Många av barnen är beroende av just detta tävlingsmoment som tillfredställer dom. Jag älskar att hjälpa barnen i deras utveckling som ishockeyspelare och människor, visst är matcherna väldigt roliga men jag skulle nog gilla mitt arbete även utan matcher.

Hur viktigt är det att vinna? Är det viktigare att vinna och i så fall behöva ”bänka” någon än att alla får spela och det skulle innebära att ni inte vinner lika lätt?
Detta är en känslig fråga som är komplicerad men väldigt intressant och nyttig att diskutera. I mina ögon så är den individuella utveckling det viktigaste. Jag vill ge alla som vill och är beredda att göra allt för att bli bättre och uppfylla sina mål en lika stor chans att utvecklas. Många spelare vill göra allt för att uppfylla sina mål och vill samtidigt vinna allt som de ställer upp i, och då ska den möjligheten finnas. Jag coachar på den högsta nivån för barn och ungdomar där de flesta spelarna delar denna vilja att bli bättre och att vinna. Tränar man ett lag på den nivån så ser jag inget fel i att bänka spelare emellanåt eller toppa laget som det kallas. Tränar man däremot ett lag med lägre krav och en mer avslappnad och behaglig miljö så tycker jag inte att man ska bänka spelare. Men det skall vara ett fritt val hos barnet hur mycket dom vill satsa, det ska finnnas alternativ för alla. Vill man spela och träna hockey varje dag så ska man få göra det. Samtidigt som man ska ha möjligheten att träna och spela hockey 3 dagar I veckan om man hellre vill det. Ju högre nivå man spelar på och ju mer man vill träna desto högre blir kraven, och personligen tror jag att dessa barn gillar högre krav. Sen måste det finnas en åldergräns där man inte bänkar spelare under, i mina ögon ska denna gräns vara i 11-12 års åldern. Men även under denna ålder ska man kunna bänka spelare av disciplin skäl men inte för att vinna enskilda matcher. I bland kan en bänkning utveckla indivden och göra denne starkare, samtidigt som den självklart kan ha motsatt effekt också. Jag tror det är viktigt att vara tydlig som tränare, varför man bänkar en spelare så att denne har chansen att förbättra sina svagheter.

Hur viktigt är det att träna och hur mycket är lämpligt?
Vill man bli bäst så måste man träna mest, därför är träning väldigt viktigt. Vill man bli så bra som möjligt så måste man träna varje dag. Men alla vill inte bli bäst och då är träning inte lika viktigt, vissa barn vill bli bäst men inte träna så mycket, men låt dom behålla sina drömmar. Låt barnet själv avgöra hur mycket dom vill och ska träna. Det viktigaste när man tränar är att det är kul, och vissa barn tycker det är kul 3 timmar om dagen (varje dag), medan vissa barn tycker att det är kul 3 timmar i veckan. Låt barnen träna hur mycket dom vill. Mycket och allsidig träning utvecklar barnen.

Vad tror du det är som gör en tränare bra?
En bra tränare för mig är en tränare som ger spelarna redskapen att bli bättre och som kan motivera dem i både med och motgång. Tränaren måste ge kärlek och visa engemang och vilja i sitt arbete, en bra tränare är där för spelarnas skull.

Vad skulle kunna få dig att sluta träna barn i hockey?
Om jag skulle träna vuxna.

Tycker du att barn ska kunna hålla på med någon annan sport, om inte varför inte? Tror du din åsikt i denna fråga kan krocka med barnens? Vad tycker du i så fall om det?
Vill barnen hålla på med andra sporter så ska dom få göra det, de måste få välja själva vad de vill göra här i livet. Men självklart blir det svårt att syssla med 2 eller fler idrotter på högsta nivån samtidigt. Så spelar man tex ishockey på högsta nivå, så blir det svårt som 13 åring att samtidigt spela fotboll på den högsta nivån. Men jag tycker att man kan fortsätta på en lägre nivå med den ena sporten som man väljer, så att det inte blir 5-6 dagar i veckan med båda sporterna då det troligtvis kommer att bli många krockar.

Hur tycker du att en förälder ska vara när man har barn som idrottar?
En idealisk förälder för mig inom idrott ska vara stöttande och hjälpsam. Föräldern ska inte ställa för höga krav på sitt barn utan i stället lära barnet att ställa krav på sig själv som idrottsman/kvinna. Föräldern ska inte coacha barnet och berätta hur denne skall agera i olika situationer, utan i stället berömma och peppa barnet. Lär barnen att ta ansvar och hantera mycket av sin idrott själv, men ställ alltid upp och visa att du bryr dig. En bra förälder ser även om barnet trivs eller inte, och trivs barnet inte så måste man prata om detta med honom/henne och hjälpa till att hitta en bättre lösing.

Upplever du att barnen och deras föräldrar har samma mål med hockeyintresset?
Alldelles för ofta så har föräldrarna större intresse än barnet och man kan tro att det är pappa som vill spela hockey istället. En misslyckad karriär som ung gjorde att allt hopp ligger på barnets axlar, man ser sig själv i sitt barn och vill att han/hon ska lyckas i stället. Man ställer alldelles för höga krav på sitt barn och märker inte att denne tappar intresse och vilja, därför att en egens mål blir större än barnets. Jag har även sätt exempel där barnet vill väldigt mycket, men inte tillåts att bli bättre eller utvecklas för att föräldrarna inte tycker att barnet skall syssla med denna idrott. I båda fallen hämmas barnens utveckling och chansen att lyckas minskar dramatiskt.

Har du och barnen samma målsättningar med ishockeyn tror du?
Jag pratar ofta med dom om det och jag tycker det är viktigt för mig som tränare att förklara för dem vad det krävs för att uppfylla sina mål. Men jag påtvingar dem aldrig några målsättningar, utan försöker i stället hjälpa dom att skapa egna målsättningar som individer och jobba efter dessa. När det gäller lagets sportsliga målsättningar så tar jag fram dessa tillsammans med spelarna. Troligtvis så finns det alltid någon i varje lag som inte bryr sig så mycket om varken lagets eller sina egna målsättningar.

Vad tycker du gör hockey speciellt i förhållande till andra sporter?
Hockey är världens roligaste sport, den innehåller allt!

Fredrik Nygren

Undervisa!

Vad är det egentligen vi tränare gör och vilket ansvar har vi?

Den frågan tänkte jag extra på i dag när jag pratade med Dan då han sa att han vill att jag jobbar här i sommar. Han sa att jag skulle vara på isen mycket och fokusera på att "Teach" och det är ju just det vi gör, undervisa, vi ska lära våra adepter att spela ishockey och utveckla dom. Vi har alltså samma uppgift och ansvar som en lärare. När man åker till en träning med detta i bakhuvudet så blir den vardagliga träningen helt plötsligt mer utmanande och roligare för dig som tränare. Om du ser varje träning som en ny utmaning att lära spelarna något nytt så kommer du utvecklas oerhört mycket.

Var även öppen för nya idéer och tankar, och våga prova nya saker. Se på dig själv som en konstnär som vill skapa något nytt och måste prova dig fram innan det blir bra. Ta åt dig av andra tränare från både ishockeyn men även andra sporter och försöka att hitta din egen väg. Vi har mycket att lära av varandra och ingen har alla svaren eller är komplett.

I bland stirrar vi oss blinda för mycket på planering av träningen också tror jag, som förut så planerade jag aldrig men har med tiden blivit bättre och bättre på det. Men i bland så struntar jag i planeringen och bara går ut och skapar, och det är då de nya idéerna sätter fart och de nya övningarna dyker upp i huvudet. När man sitter hemma framför skrivbordet så är det så lätt att låsa in sig på alla gamla övningar man har i sin pärm eller block, och det är inget fel med det men i bland mår man bra av nyheter.

Man måste samtidigt bygga upp en stor övningsbank och ett brett planeringsblock i sitt huvud för att klara av dessa spontan träningar. Man måste ha en tanke på vad man vill göra och vad laget och spelarna behöver träna på. Vad var mindre bra i den senate matchen och vad kan vi göra bättre till nästa match. På detta sätt håller man sig till en röd tråd samtidigt som man får plats för nya idéer.

Du vill att jag ska undervisa, men bara om sånt som hör till sitt. Men ska jag undervisa så ska det finnas tid att undervisa fritt!

Fredrik Nygren

Bäst!

I dag vart jag irriterad och sur på träningen och förklarade för spelarna att om de inte vill göra sitt bästa så behöver varken jag eller dem vara där. De behöver inte vara där om det inte vill jobba hårt för då borde deras föräldrar inte spendera flera tusen lappar extra för att de ska spela AAA hockey. Då borde dom i stället spela på en lägre nivå och kanske ha mer kul utan dessa krav som jag ställer. Jag förklarade samtidigt att jag ville vara där och jobba med dom som ville bli hockeyspelare i framtiden och var villiga att satsa på detta, annars så behövde jag inte coacha på den nivå som jag gör.

Jag begär inte att alla spelare ska vara bäst eller spela i NHL när dom blir stora, men jag vill att dom ska vilja spela hockey och ha en inre motivation att alltid försöka göra sitt bästa. Jag vill att dom ska känna sig stolta efter en träning eller en match, jag vill att dom ska känna sig nöjda med sig själva och sin insats.

Jag vet att det är oerhört svårt att alltid göra sitt bästa oavsett vad det är, men försöker man gång på gång så blir man bättre på det. Man måste våga att lyckas och misslyckas för att nå framgång. Men ser man en spelare som aldrig gör sitt bästa eller i bland när tränaren tittar på, så blir man ledsen. Jag försöker då och prata med denna spelare och få honom att inse att det är inte för tränaren utan för sig själv som han ska försöka lite hårdare. Samtidigt som man blir ledsen över dessa spelare så blir man oerhört glad när man ser individerna som alltid försöker oavsett om tränaren tittar eller inte. De individerna som jobbar lite extra för att lyckas, och misslyckas dom med något så vill dom försöka om och om igen.

Träningen vart väldigt mycket bättre och fick plötsligt en helt ny energi efter att jag förklarat för spelarna vad jag tyckte om detta. Jag tjatar nog om detta varje träning, men barn har lätt att glömma saker och blir lätt bekväma. Jag vill samtidigt inte att hockeyn ska vara påtvingad för barnen då detta lätt ökar pressen på dem. De ska vara där för att dom själva vill och ska trivas i sin omgivning, de ska lyssna på tränarens ord som en väckarklocka men inte som ett måste. Blir det ett måste för barnet så ska han eller hon inte vara där. Då bedrivs idrotten på fel nivå eller så är det helt enkelt fel idrott för barnet.

Sov gott!
Fredrik Nygren

WJ Hjärta!

I kväll tystades kritikerna och alla veta bättre typer som vet hur man ska coacha High School matcher. För i kväll bröt jag mot att 2 femmor regler och lät alla spela samtidigt som vi slog ett av de lagen som är jämna med oss med 6-4. Sista bytet med 1 minut kvar ledde vi med 6-4, andra laget tog då en timeout och samlade sina bästa spelare på isen. Coach Freddy satte ut sin bästa back tillsammans med 4 mindre erfarna hockeyspelare som till och med har svårt med skridskoåkningen.

Spelarna, föräldrarna och lagledarna höll på att tappa andan och spelarna bad mig att inte göra så här. Men jag sa, jag är coach och jag bestämmer och jag vet vad jag gör. Dom valde att lyssna på mig och jag sa att om dessa spelare kan greja detta så kommer dom att växa och det kommer på sikt göra laget så mycket starkare.

Under en minut så hade WJ mer hjärta på isen än de haft under hela säsongen, spelare slängde sig, rensade puckar och blockade skott som aldrig förr. De slet för sitt lag och gjorde det otroligt bra. De höll undan och vi vann med 6-4, efter matchen var alla oerhört glada och nöjda med vinsten och alla insåg nog varför jag lät dessa spelare spela det sista bytet för nu var de helt plötsligt hjältar.

Efter matchen kom den lagledaren som hade gnällt fram till mig och sa att det var en så bra match, och jag frågade om det inte skulle komma några fler email om att jag inte kan spela alla nu?

Sov gott!
Fredrik Nygren

Ledord!

Andra halvan av Team Maryland säsongen började i dag då båda lagen mött NJ Rockets som är väldigt duktiga i båda serierna. 98orna leder sin serie och 97orna har bara förlorat 2 matcher så här långt. Det skulle alltså bli 2 tuffa matcher på förhand.

98orna var först ut och stod upp hyfsat men orkade inte hela vägen och fick tillslut se sig slagna med 8-1 efter många mål från backskott. Vi pratade om att vi måste blocka mer skott och spela mer fysiskt inför morgondagens match. 97orna gjorde en av sina absolut bästa matcher för säsongen och vann med hela 7-1 mot ett Rockets som är det enda laget som har lyckats ta poäng mot både Mid Fairfield och Clippers som båda slog oss stort. Men i dag stämde allt som vi har tränat på under 2 säsonger och vi hade en sådan enorm energi i laget som gjorde att Rockets aldrig var i närheten. Innan matchen pratade jag mycket om en andra period av säsongen där vårat enda mål var att gå till slutspelet, en målsättning som kräver att vi vinner minst 6 av återstående 9 matcher. Jag pratade om laget som en familj där det är viktigt att vi står upp för varandra och där ingen sätter sig på oss. Vi har även 3 nya ledord som skall leda oss till detta slutspel, Attityd, Ilska och Energi. Dessa 3 ord ska vi spela och träna efter i de 2-3 återstående månaderna av säsongen och dett skall leda oss långt.

I morgon är det upp till bevis igen då vi kommer att möta ett RIKTIGT revancsh suget Rockets.

Together to Playoffs!

Fredrik Nygren

Lagspelare?

I går kväll var det en stor match i HS hockeyn. WJ vs Churchill inför ca:400 åskådare, i en liten hall skapar detta ett enormt tryck och våra fans var som vanligt väldigt många och högljuda. I dag hade det även letat sig dit poliser.

Själva matchen var jämn i första perioden och det stod 0-0 efter första och vi stod upp bra mot ett bättre lag. Men i andra fick de hål på oss och lyckades göra 1-0 och 2-0 inom loppet av 6 minuter. Sen rasa det för våran del och i 3e rullade vi runt på alla 18 spelare och alla fick spela nybörjare som mer duktig spelare. Detta ledde till att det till slut blev 10-0 i matchen.

Jag hade ett antal dispyter med de så kallade "stjärnorna" i laget som tror att dom är bättre än vad dom är och försöker bossa över allt och alla. Därför vart dom bänkade och andra spelare fick chansen som inte gjorde det sämre. Om man är en av de bättre i laget ska man i mina ögon vara en förebild och en ledare som visar vägen för de andra spelarna. Men i detta lag är det tvärtom, då glider man runt och vinkar till publiken och börjar grina när man blir bänkad.

High School Hockey i detta område är inte riktigt vad jag är van vid och det tar alldelles för mycket energi från mig och min assisterande coach Peter. Vi pratade om detta i går och kom fram till att vi gjorde detta som en rolig grej för att försöka lära ungdomar att spela ishockey som inte har kommit så långt i sin utveckling som vi är vana vid. Men det är helt tvärtom, och de flesta vet mer än båda oss tillsammans, även om dom aldrig skulle platsa i ett AAA lag eller bara har spelat hokey i ett par år.

Jag sa åt de "mindre bra" spelarna eller nybörjarna som dom också är att dom skulle vara stolta för att dom inte gjorde det sämre än de spelare som har spelat hockey i flera år. De visade även mer hjärta än dessa spelare och har därför större chans att komma längre i sin hockey.

Nedan kan ni se ett klipp från matchen som en av de skadade spelarna filmade.

I dag är det matcher mot Mid Fairfield med Team Maryland!
Fredrik Nygren

Utveckling!

Jag vill hjälpa dig med det som är bäst för dig och göra dig så bra som möjligt!

Fredrik Nygren

Härlig attityd!

Vilket underbart och speciellt gäng 97 laget är. På Onsdagar har målvakterna egen träning med Ryan som är målvaktstränare så jag har ena laget utan målvakter så det brukar bli mycket teknik träning. Efter helgens dåliga resultat så tänkte jag att spelarna skulle få åka mycket skridskor och känna känslan av riktigt hårt arbete. Jag kallade träning för "Karaktärs träning" till spelarna innan och jag berättade att jag ville se vilka som hade rätt karaktär och attityd. Vi körde skridskor i en timme utan en enda puck på isen och dom gjorde det väldigt bra.

Det som förvånade mig mest var att efter träningen så hörde jag spelarna prata och tyckte att träningen var riktigt rolig och att dom gärna gör detta varje Onsdag. De frågade även mig om vi kunde göra om det och att de tyckte detta var bra för dem att ta med sig i matcherna. Vilken härlig attityd dom visar, hoppas det följer med i alla matcher nu också.

Hur straffar man detta lag nästa gång de har spelat en dålig match? Låta dom spela 2 mål hela träningen kanske!

Tidigare på dagen hade jag träning med home school spelarna där vi jobbade med mycket teknik i form av 3 olika stationer där de jobbade 3 minuter var och sedan bytte station. Sedan vart det övningar där de fick använda tekniken i matchsituationer.

Jag passade även på att handla några fler julklappar!

Fredrik Nygren