Höga krav!

I dag fick jag ett mail från en förälder till en väldigt duktig hockey spelare i Stockholm, inget märkvärdigt med det då vi brukar maila men i mailet togs det upp ett väldigt intressant ämne som jag tänkte dela med mig av till er.

Föräldern i fråga berättade att sonen saknade den press och de förväntningar från medspelare, tränare och andra föräldrar som han hade kännt under förra säsongen. Då spelade han med sin egen ålderskull och brukade ofta dominera mycket i matcherna och gjorde han en dålig match så undrade folk om han var sjuk eller vad som var fel. Denna säsong har spelaren i fråga mestadels spelat med ålderskullen över sin egen och fortfarande gjort väldigt bra i från sig, men har inte alls fått samma uppmärksamhet och höga krav på sig. Tränaren, medspelarna och folk på läktaren ser honom bara som en i mängden och ingen blir sur eller besviken om han inte presterar match efter match. De förväntar sig helt enkelt inte att han ska prestera som han gjorde i sin egen ålderskull.

Detta har gjort spelaren i fråga lite frustrerad och besviken då han fortfarande vill ha höga krav på sig ifrån sin tränare och sina lagkamrater. Han vill att tränaren ska säga åt honom om han inte tycker att han presterar eller jobbar tillräckligt hårt. Han vill att lagkamraterna ska bli besvikna om han inte gör mål i matchen. Han vill vara en spelare som laget kan räkna med i alla situationer och som ska prestera varje byte.

Föräldern frågade mig om detta var ovanligt eller om det är vanligt att barn vill känna denna press. Jag ser det som en väldigt individuell egenskap och det finns som vanligt inga rätt eller fel om vad som är bra och dåligt. Men jag tror att det är en bra egenskap om man kan hantera denna press och faktiskt prestera bättre. Men samtidigt så är det viktigt att man kan ställa höga krav på sig själv och inte vara beroende av vad tränaren och lagkompisarna tycker. Hockeyspelare är individer och alla individer är annorlunda, alla indivder känner, tycker och tänker annorlunda. Det som känns rätt för mig behöver inte kännas rätt för dig, det som jag tycker är bra kanske du tycker är jätte dåligt och jag tror sällan att vi tänker på samma saker.

Jag älskar denna typ av spelare som gillar hårda krav och som kan ta både positv och negativ kritik. Dessa spelare har ofta förstått att jag som tränare inte kritiserar individen utan individens handlingar som en hockeyspelare, och det är en stor skillnad. Jag skulle som tränare aldrig få för mig att kritisera en individ för hur denne är som människa, jag kritiserar bara dess handlingar som ishockeyspelare.

Jag kan se denna egenskap i en av världens bästa hockeyspelare, Alexander Ovechkin. Alla förväntar sig att han ska prestera och dominera varje match, och gör han inga poäng i en match så undrar folk direkt vad som är fel. Är Ovechkin sjuk? Är Ovechkin slut som hockeyspelare? Har han tappat allt? Har han en formsvacka? Det är bara några av de frågor som dyker upp så fort han har gjort en mindre bra match, och jag tror Alexander verkligen älskar detta. Han älskar att vara i centrum och synas hela tiden, han vill att folk ska ha krav och höga förväntningar på honom.

Sen finns det andra spelare som också tillhör världseliten som nöjer sig med att hamna lite i skymundan och inte alls vill ha denna uppmärksamhet. De kallas ofta lite blyga och låter andra stå i centrum och synas men det gör dem absolut inte till sämre ishockeyspelare bara annorlunda individer.

Listen to your heart!

Fredrik Nygren