Guld i Gävle!

I helgen har vi i Täby 98 varit på Tommy Sjödin Cup i Niklas Bäckströms moderklubb Valbo, utan våra 9 TV puckare som hade förberedelse med Stockholm Nord inför nästa veckas turnering.

Det gick bra och vi vann alla matcher och mest jämn var finalen där Djurgården besegrades med 3-1.

Bra jobbat boys,

Fredrik Nygren

Blixten slog ner i DC!

Washington Capitals är återigen utslaget ur Stanley Cup och denna gång kanske på det jobbigaste sättet under de senaste fyra säsongerna. Jag var på plats i Verizon Center 2008/2009 när Sergei Fedorov med 5 minuter kvar av tredje perioden satte ledningsmålet för Caps mot Rangers. Ett mål som betydde att man skulle gå vidare till den andra omgången av slutspelet. Den stämningen som fanns i arenan då var nog det sjukaste jag har varit med om. Hela Verizon Center stod bara och skrek för fulla halsar de 5 sista minuterna, man kunde inte höra vad folk skrek men dom bara stod och ylade av lycka. Där fanns även en förväntan och ett nytt hopp på att Capitals skulle vara framtidens lag med alla dessa stjärnor. Kanske skulle det gå hela vägen redan då, men en viss Crosby tillsammans med sina lagkompisar satte stopp för Caps fansens drömmar den gången.

2 säsonger senare så lyckas man återigen att slå ut Rangers i första rundan, men sen då? I mina ögon så har Caps ett av de bästa lagen på papperet i NHL, men saknar framförallt duktiga defensiva backar. De bästa backarna i Caps är med i målprottokollet match efter match men håller inte tätt bakåt. Men tyvärr så är det inte där hela problemmet ligger, vart vi hittar på problemet är inte heller jag rätt man att berätta men jag har sett en del av problemet. Om man år efter år är bäst i serien men sämst när det gäller, så måste det bero på någonting och jag tror att det beror på spelarnas och ledarnas slutspelsnerver. I ett slutspel så måste man ändra karaktär och beteende, du måste nästan vara en helt annan person. Skulle alla inklusive han själv kunna vara som Ovechkin är i grundspelet så skulle Caps vara Stanley Cup mästare inom en snar framtid. Den viljan att tävla och den orädslan i varje moment måste alla spelare ha, man får aldrig tveka. Men tyvärr verkar även Ovechkin ha tappat lite av detta sedan alla tidningar gick ut och sågade honom förra säsongen på grund av sitt hårda och fysiska spel.

Tidningar gillar att hitta syndabockar och tyvärr har Nicklas fått mycket skit den senaste tiden i amerikansk press att han har gjort för lite mål. Men vi vet alla att han inte är någon utpräglad målskytt, han är en playmaker som ofta hellre passar än skjuter men visst kan det vara så att han borde skjuta mer. Men tänk om alla medspelare hade gjort mål när dom har fått en pass av honom, då skulle läget se bättre ut. Detta är ingen enstaka spelares fel och det är löjligt att hänga ut en sån som Nicklas som är en av de mest lojala och trofasta lagspelarana som har skådats i NHL.

Problemet ligger i lagmaskinen Capitals, bli en maskin så vinner ni.

Fredrik Nygren

Alla vägar bär till Rom!

Ett inlägg som jag har velat skriva länge och ett tema som berör många. Jag ska inte göra det så utdraget och långt men budskapet ska vara tydligt och riktat till individer som tycker att hockey är tråkigt för att de aldrig får chansen i Div.1 eller inte blir uppmärksammade på TV-Pucks uttagningar.

För i dag kom det som hela 96 kullen i Stockholm har väntat på, den första uttagningen av spelare till det som till slut ska bli 2st TV-Puckslag i Stockholm. Jag är oerhört stolt och glad över de tio spelare som kom med från Täby HC team 96. Ett stort grattis till er, från mitt hjärta. Samtidigt som jag gläds oerhört mycket med dem så blir jag vemodig och ledsen när jag tänker på de som i mina ögon också borde fått chansen. Men precis som rubriken så hoppas jag för deras skull att de inser att det faktiskt är sanningen i allra högsta grad.

Säsongen 98/99 spelar en 20 årig Johan Franzén i Div 3 klubben Boro/Vetlanda. Div.3 i all ära men kom igen nu, jag skulle utan några problem platsa i Div.3 med en veckas träning i benen. Div.3 är en väldigt låg nivå för en 20 åring och vem skulle då kunna tro att denna 20 åring 6 år senare spelar 80 matcher i ett av NHLs bästa lag? Johan har haft en makalös resa och visat att vägen till toppen går via otroligt hårt arbete och en vilja av stål. Det är inte så svårt att förstå varför han kallas "The Mule" när man ser en match med Johan. En otrolig 2 vägsspelare som gör allt för sitt lag. Johans lagkamrat i Detroit Thomas Holmström spelade med Boden i Div.1 säsongen 93-94, säsongen 96/97 spelar Thomas 47 matcher i NHL med Detroit.

Johan och Thomas är bara två av flera exempel på spelare som har vandrat andra vägar än de spikraka mot toppen.

Ett råd till er som inte kom med på dagens uttagning. Ta det som en tändväska och visa hela hockey Stockholm varför just ni skulle vara med. Var en grym lagspelare som sliter i varenda situation, sätt upp mål och kriga för dom varje dag. En dag når ni toppen om ni bara vill och då har ni bevisat för er själva och alla andra att just ni skulle varit med på en uttagning som skedde när ni var 15 år gamla. Ni spelar ishockey för att ni älskar det mest av allt och låt saker som detta få er att älska ishockeyn ännu mer.

Denna uttagning har skett av individer som har valt spelare som de har fastnat för och ni var inte en av dem just nu. Det måste man respektera då dessa personer har fått detta uppdrag och alla människor tycker och tänker olika. Det hade garanterat sätt annorlunda ut om någon annan tagit ut 68st spelare. Ingen skulle plocka exakt samma spelare och i någon annans ögon så hade ni kanske varit där. Så fortsätt att jobba ännu hårdare redan i morgon på er träning eller match.

För er som kom med på denna uttagning så ska ni vara glada och stolta för att ni har gjort något riktigt bra. Se det som en morot som motiverar er ännu mer i er långa resa som ishockeyspelare och var ödmjuka och trevliga mot era lagkamrater som har gett er utmaningar på träningar och matcher varje dag. Gretzky tackade alltid laget för att han insåg att utan sina lagkamrater så hade han aldrig gjort så mycket poäng.

Nicklas Bäckström köpte en Ipad till alla sina lagkamrater I Washington Capitals när han fick sin löneförhöjning för att han ville tacka dem av samma anledning. Ödmjukhet tar oss långt här i livet oavsett om vi blir hockeyproffs eller inte.

En vanlig väg mot toppen och elitserien går via Elitklubbars Juniorlag där man blir upplockad och får chansen i A-lagen. Men det är även vanligt att man blir värvad från en av de lägre divisionerna och vandrar uppåt i seriesystemen. Så Tv Pucken, Hockeygymnasium, Pojklandslag osv är inget måste även om det öppnar sig många dörrar dessa vägar. Men vill man verkligen bli hockeyproffs så måste man bestämma sig och jobba för det varje dag och då kan jag lova er att ni kommer att komma någonstans i livet, alla kommer inte till NHL men ni kommer att vara stolta och glada över det ni har uppnåt.

Så på med blåställen och jobba vidare alla hockeyungdomar i Sverige, ni är grymma!

Fredrik Nygren

Hockeygodis!

Så var det då äntligen dags för Sveriges OS premiär i ishockey. Men det började ju inte på bästa tänkbara sätt, för den amerikanska tv kanalen CNBC hade bestämt sig för att avsluta sändningen USAs curling match för herrar. Detta gjorde mig så klart oerhört besviken och arg, men lagom till den andra perioden så var då matchen i gång även på min tv. Det var otroligt underhållande och kul att få se alla dessa spelare tillsammans på isen med Sverige tröjorna på, Bäckström, Lidström, Forsberg, Zetterberg, Sedin osv. Så första tiden av matchen satt jag bara och njöt även om spelet inte var klockrent. Men det vart bättre och efter 2 mål i den andra perioden så kändes det aldrig oroligt.

Det andra målet var klart snyggast på Bäckström flippar en puck förbi Tysklands köttmur till försvar och Alfredsson smäller på deras back, medan Bäckström fiskar upp pucken och serverar Eriksson på vackraste tänkbara sätt. Någon som inte alls var lika duktig i mina ögon var Magnus Johansson, som jag verkligen börjar att ifrågasätta varför han är med i detta lag, när det finns andra backar som, Hedman, Strålman mfl som känns mycket bättre. Magnus hade stora problem under matchen och gjorde många misstag, som absolut kommer att kosta oss betydligt mer mot de bättre nationerna. Frågan är om han verkligen ska byta om när vi möter, Ryssland och Kanada.

Tidigare under dagen hade jag inte bevittnat Anjas vurpa i skidbacken, men har hört att det skulle vara brutal. Men som tur var så är ju Anja en riktigt satt och väldbyggd kvinna så hon verkar ha klarat sig fint. Däremot så hade jag hämtat min bil som hade varit på lagning för ett trasigt fönster.

Innan Sveriges hockeymatch så hade TM 97 träning, som jag valde att kalla säsongens viktigaste efterssom vi möter WLC i morgon kväll. Vi började med lite passningsövningar för att sedan jobba med backcheck och snabba spelvändningar. Sen gick vi över på lite Powerplay och 5-5 i zon, medan målvaktstränare Ryan jobbade med den andra målvakten på andra sidan.

Det är bra stämmning i laget och jag hoppas verkligen att alla kan toppa sin form till i morgon kväll. Vinner vi så skulle det vara en otrolig lättnad, men det är bara hårt jobb som gäller i morgon under 45 minuter.

Sov gott!
Fredrik Nygren

Nicklas Bäckström!

Jag skulle vilja passa på att hylla min vän Nicklas Bäckström som hockeyspelare. Jag tänkte i dag när jag tittade på Capitals match mot Montreal vilken otroligt duktig spelare han verkligen är. Jag skickade ett sms till Nicklas efter matchen och sa att han var bäst, han vart lite förvånad och frågade varför säger du det nu bara sådär? Jo, för att jag tycker det.

Kommentatorerna under matchen berättade samtidigt att Nicklas lagkamrat Knuble hade berömt honom oerhört mycket och jämnfört honom med Peter Forsberg. Jag har hört många som jämnför honom med Forsberg, men hur lika är dom egentligen?

Forsberg är i mina ögon en blandning av Ovechkin och Bäckström som spelare.

Foppa spelar med en inställning som lätt får honom att framstå som knäpp och orädd på isen precis som Ovechkin. De tacklas så fort de får en möjligthet och tänker aldrig på vem eller vilka de tacklar, de bara kör igenom allt och alla. Men deras vilja att vinna är oerhört viktig hos ett lag, de är extrema vinnarskallar både på och utanför isen. Just denna inställning vill man som tränare se hos flera av sina spelare. Jag har blandannat spelat ett vanligt sällskapsspel med Ovechkin, och även där ser man hans extrema vinnarskalle. Men både Forsberg och Ovechkin är även väldigt lättretade på isen och kan därför ta många onödiga utvisningar.

Forsbergs andra halva är att han är en väldigt smart och spelskicklig spelare, och det är här Bäckström kommer in i bilden. Bäckström är en av de smartaste spelarna jag har skådat på en ishockey plan någonsin. Han har en helt egen dimension i Washington Capitals, visst är Ovechkin den stora stjärnan som alla älskar och som öser in mål. Jag älskar Ovechkin och tycker att han är en av världens absolut bästa hockeyspelare, men han saknar ändå en dimension som Nicklas har.

Förmågan att kunna lugna ner spelet och hitta de passningar som Nicklas gör, förmågan att skydda pucken på ett sätt som ser retfullt enkelt ut, men som kräver en oerhörd teknik och ett tålamod som få spelare har. Många spelare i dagens hockey spelar med alldelles för mycket stress i sitt spel, slänger i väg puckar till höger och vänster och skickar allt som går på mål. Visst är det bra att spela med stress och fart på benen, men i huvudet måste man finna ett lugn och just detta lugn är det inte många spelare i NHL som har. Nicklas Bäckström har det, och det är det som gör honom till en av de bästa. Skulle Ovechkin få in detta i sitt spel så skulle han bli ännu bättre.

Även Nicklas har sina svagheter även om de är svåra att peka på. Personligen så tycker jag att han kan förbättra frekvensen i skridskoåkningen, sitt fysiska spel och skottet. Frekvensen för att jag tycker att han kan bli ännu snabbare och mer explosiv, även om han i dag redan är väldigt snabb. Nicklas är en spelare som egentligen inte behöver spela så fysiskt efterssom han är så oerhört teknisk och smart, men i bland skulle jag vilja se honom använda sig mer av offensiva tacklingar där han som puckförare vågar bryta in mer på mål på egen hand. Nicklas har även ett bra skott och de gånger han skjuter så blir det ofta bra. Men det han kan förbättra är att komma till fler skott situationer, där han skapar sig själv utrymme att skjuta. Man får samtidigt inte glömma att Nicklas är en playmaker som gärna slår en bra passning till en lagkamrat i stället för att skjuta själv.

Det finns många olika typer av hockeyspelare i världen och det är därför väldigt svårt att svara på frågan, Vem är bäst? Det beror ju på vad man letar efter, en back, en forward, en målvakt? Sen finns det olika typer av spelare på alla postioner också, se bara skillnaden på Nicklas Lidström, Douglas Murray och Mike Green. Alla 3 är bra backar och bra på det dom gör men är olika speltyper, men vem är mest komplett? Jo Lidström i det här fallet även om han sällan tacklas, som Murray är oerhört bra på. Men jag tror att det är den komplette hockeyspelaren man söker, så vem är den mest komplette hockeyspelaren i NHL just nu? Många svarar Ovechkin för att han gör mest mål av alla. Mitt svar på den frågan är nog också Ovechkin för att att han spelar med en sån oerhörd energi som gör honom till en snabb, stark och målfarlig hockeyspelare som aldrig skulle vika ner sig. Skulle jag däremot bedöma spelare efter deras skridskoåkning, klubbteknik och spelförståelse så skulle inte Ovechkin vara nummer ett längre.

Det behövs olika typer av spelare i ett lag, men skulle alla spelare i ett lag ha Ovechkins energi så skulle detta lag vara oerhört svårslaget.

Nicklas Bäckström då?

Nicklas är i mina ögon en bättre hockey spelare än Ovechkin, men som alla andra spelare i NHL så saknar Nicklas den "galna" energi som Ovechkin har. Denna galna energi är skillnaden mellan Ovechkin och alla andra spelare i NHL, det är den som gör honom till nummer ett.

Nicklas är tillsammans med Ovechkin, Capitals absolut viktigaste spelare.

Ovechkin för att han är ångmaskinen, pådrivaren och hjärtat som får alla lagkamrater att ge gärnet och aldrig vika ner sig. En otrolig ledare som älskar att stå i centrum och synas.

Nicklas för att han är dirrigenten, spelfördelaren och hjärnan som får sina lagkamrater att se bättre ut. En otrolig lagspelare med ett stort hjärta som inte har något emot att ibland hamna lite i skymundan.

Nicklas är en av de största och bästa hockeyspelarna som vi har fostrat i Sverige och han har många gyllene år framför sig. Han är redan nu en av NHLs absolut bästa och smartaste centrar. Snart är det dags för Nicklas första OS, och han kommer att vara en oerhört viktig pusselbit i detta lagbygge som ska leda oss till ännu ett OS guld.

På återseende!

Fredrik Nygren

Backhand!

I dag pratade jag med Capitals General Manager George Mcphee som passade på att berömma Nicklas Bäckström för hans fantastiska spel. Han sa att Nicklas är en riktigt bra spelare och berömde honom för alla detaljer i hans spel. Då passade jag på att ta upp backhand frågan med George, och sa att en sak jag inte gillar med många amerikanska hockey coacher är att dom förbjuder backhand passningar. Då frågade jag om han trodde att Bäckström hade varit i NHL om hans tränare som barn hade sagt åt honom att inte använda backhand. George svarade nej och höll med om att detta var fel väg att gå och sa att Nicklas var lika duktig på backhand som forehand.

På kvällen pratade jag med Nicklas och tog upp detta med honom. Han sa att backhand är minst lika viktigt som forehand i hans spel och att han absolut inte skulle varit där han är i dag om han var förbjuden att använda sin backhand som barn.

Jag vet att även vissa coacher i Sverige har börjat tänka mer kortsiktigt och säger åt spelarna att inte använda backhand i matcher. Men snälla ni, träna mer på det och låt dem utvecklas och bli bättre på det.

Detta är ett intressant ämne att ta upp med personer som George och Nicklas. Jag har även pratat med Nylander och Klasen om det förut och de är av samma åsikt som Bäckström. Mer backhand träning åt barnen.

Tack och Hej!

Fredrik Nygren