När katten är borta så dansar råttorna på bordet!

Aik som kallar sig själva och blir gärna kallade råttor av sina antagonister har under över 100 år sysslat med idrott i alla dess former. I går dansade Täby 96 och "råttorna" i Aik på isen där Täby vann med 3-0 efter en hyfsat jämn och spännande match.

Men min rubrik syftar så klart på något helt annat och på det faktum att jag och Raffe i helgen åkte till Sundsvall och utbildade oss ännu mer när vi var på Svenska Hockeyförbundets kurs "Vägen till Elit 5" som var en ganska bra kurs i mina ögon. Men under vår vistelse i Sundsvall så passade Team 97 på att slarva och dansa bort sig själva ur 2st seriematcher i Div.1, en serie som vi ledde innan helgen men där vi nu har halkat ner till en obehaglig 6e plats. Så nu är det dags att sätta på sig blåställen igen och visa alla vilket bra lag vi kan vara. Alla lag gör och kommer alltid att göra plattmatcher och det är antalet plattmatcher per säsong som bestämmer hur bra och jämna vi är som lag.

Men ur ett rent idrottspskykologiskt perspektiv, ska det verkligen behöva bli så att man sjunker ner ett par nivåer bara för att huvudtränarna inte är på plats? Jag tror att de riktigt drivna spelarna håller sig på en hyfsat hög nivå då de ställer höga krav på sig själva, men de spelare som måste bli drivna för att prestera sjunker ofta ner till en riktigt låg nivå och förstår inte att han spelar ishockey för sig själv och inte för sin tränare. Dessa spelare kan då bli den stora skillnaden mellan vinst och förlust i jämna matcher, då de drar med sig andra spelare på en lägre nivå. Då är det viktigt att vi som tränare och ledare får spelarna att förstå vad som krävs för att nå toppen och att dom är införstådda med det. Det är nog vår största uppgift som tränare att ge dom den informationen men sedan måste dom själva leva upp till det. Då vet vi som tränare att vissa spelare är lättare att övertyga än andra och vissa kommer kanske tyvärr aldrig gå att övertyga, men man får inte ge upp även om det i bland känns tungt. Försök att ha en tilltro till alla och få resten av laget att övertyga dessa individer.

Bryt mönster säger många nu, åk till Gröna Lund och gör någonting kul. Men hockeyn är ju kul, och det är kärleken till den som ska bära oss framåt igen. Glädjen och viljan att få spela ishockey tillsammans med sina lagkamrater är det som ska lyfta laget. Ett oerhört hårt arbete där vi måste jobba med att ta bort den mentala spärr som skiljer Ovechkin från alla de övriga spelarna i världen. Mission impossible? Vi får väl se, men ska man nå trädtopparna så måste man sikta på månen.

Kursen i Sundsvall då? Jo den var som sagt helt okej och det var många besökare på plats och vi hade alla något gemensamt i ishockeyn. Vi fick lyssna på föreläsningar och titta och analysera många matcher i U18 tuneringen för landslag som spelades där. Jag fick under helgen en ny favorit spelare som hade nummer 10 och spelade i Schweiz, han var nästan en kopia av min vän Joe Snively som spelar i Washington Little Caps Team 96 och som även gästspelade med oss i Täby tidigare under säsongen. Spelaren i Schweiz hette Alessio Bertaggias och var en riktigt skön lirare med ett underbart driv och gjorde hela tiden det oväntade. Schweiz gjorde i tuneringen totalt 5 mål och Alessio gjorde 4st av dessa och passade fram till det 5e. Lägg hans namn på minnet för att det kommer att dyka upp fler gånger.

Det som var positivt med kursen var ju även det faktum att svensk hockey och alla dess landslag vill och har börjat spela en mer offensiv och rakare ishockey, där man söker spelare med ett bra driv, orädda och som har en bra kondition. Det kändes bra för mig och Raffe för att Tre Kronors spelidé byggde på mycket av de punkter och tankar som även vi har anamat i Täby HC. Men är det inte lite lustig och intressant att USA har börjat titta mer på svensk och Europeisk hockey samtidigt som vi i Sverige och Europa har börjat ta efter mer av den translantiska stilen. När jag bodde i USA så pratade många om att kopiera och ta efter den svenska modellen, och nu bor jag här och får höra samma sak fast åt andra hållet. Personligen tror jag som jag alltid har gjort på en total och situationsanpassad ishockey med hög fart och mycket energi. Europa och Nordamerika kommer väl att mötas någonstans på mitten.

Må så gott,
Fredrik Nygren