Otur!

För er riktigt trogna Winnerbäck fans där ute i stugorna så vill jag bara dubbelkolla att ni känner till en namnlös låt som han framförde i TV väldigt tidigt av sin karriär. Den handlar om en riktig otursdag som dyker upp i hans liv och i dag stämmer den låten verkligen in på mig, då jag tycktes få all världens otur riktad mot mig på en och samma dag.

För er som inte har hört låten och inte fattar vad jag pratar om kan gå in på denna länk och njuta av musiken: http://www.youtube.com/watch?v=b89bAegO5ew&feature=related

Min otursdag då? Det började ju med att man ska tajma fartkameran på bästa sätt och sänka farten sådär hundra meter innan, men kan ni tänka er att det blixtrade till redan på tvåhundra meters avstånd och jag ser väl ut som en överaskad skådespelare som inser att han just har blivit fotad av en paparazi fotograf när böterna och fotot kommer hem i brevlådan om några veckor.

Efter detta kunde det väl bara gå bättre tänkte jag när jag skulle bege mig mot stan och sedan till Lidingö. På Sveavägen ligger det en väldigt trevlig liten skivaffär som säljer både begagnat och nytt och där jag gillar att spendera lite tid emellanåt. Det positiva med denna affär är att man kan ställa sig på vägen precis utanför och nästan se och höra alla bilar som åker förbi ute på vägen. Så någon risk för böter skulle det ju inte vara trots att det satt en skyllt med förbud att stanna och parkera. Jag hittade faktiskt flera skivor som jag hade letat efter och kände mig väldigt nöjd när jag skulle promenera ut till bilen, men döm av min förvåning när det sitter en liten gul lapp på rutan. 900kr i böter, jo jag tackar.

Jag började redan här inse att detta kanske inte var min dag och att det var lika bra att hoppa sin egen A-lags match på kvällen. Men jag är ju inte skrockfull och kan inte låta dessa skitsaker förstöra min dag helt och hållet.

Sedan i väg till Lidingö för match med Team 96 i Div.2, en väldigt jämn och fartfylld match slutade ju så klart denna dag med vinst för Lidingö och pucken ville absolut inte studsa vår väg. Materialar Oscar sa därför till mig att jag inte borde spela i kväll med glimten i ögat, men jag var ju tvungen.

Å så vart det match, mitt första byte går bra och vi gör mål direkt. Detta börjar ju bra tänkte jag och gick in i nästa byte, men då blir min absolut favoritklubba avslagen av en långsam och lönnfet motståndare som inte riktigt hängde med. Byte nr.3 för min del slutar med en otroligt hård och oförutsägbar tackling i sidan av kroppen, jag faller i hop men tar mig för egen hand till båset, där jag har svårt att andas och känner blodsmak i munnen. Men jag är med igen i bytet efter och får då efter 20 sekunder en tackling i ryggen. Jag reser mig upp och brottar ner syndabocken innan domaren kommer och bryter den lilla uppgörelsen. 2 min var och Täby laget är både förvånade och besvikna på hur vi kan få lika många minuter. Men väl i båset så märker jag att jag spottar blod och tror att jag blöder i munnen. Men det gör jag inte och inser snabbt att blodet kommer från lungorna så jag får snabbt lämna matchen åk åka in till Danderyds sjukhus där dom efter röntgen konstaterar att jag har fått ett "blåmärke" på lungan och en liten spricka i revbenet. Ingen egen hockey på flera veckor säger dom och det kanske är lika bra då alla skador tycks komma på en och samma gång.

Jag känner mig som Peter Forsberg som olikt Lars Winnerbäck hade sin otur i slutet av karriären och inte tidigt som Lars verkar haft. Jag gick ju alltid skadefri när jag spelade hockey på "riktigt" och hade i värsta fall problem med ljumskarna och fick även sy 5 stygn i läppen min första match med visir. Men utöver det så har jag klarat mig bra. Men nu på äldre dar, liksom Peter så kommer ju allt på en gång. Lättare hjärnskakning, Lårkaka, Axelproblem, Spricka i revbenet och en skadad lunga.

Jag tycker faktiskt i ärlighetens namn att man borde införa tacklingsförbud i Div.4. Inte på grund av att jag har gjort mig illa men utan för den orsaken att det är en så enorm nivåskillnad på spelarna och lagen. Vissa lag och spelare är så dåliga att klockorna stannar och dom är bara ute efter att förstöra och skada och detta leder till att de lag som försöker spela ishockey blir drabbade. I den serien jag spelade i USA så var det tacklingsförbud och hockeyn var riktigt bra. Misstolka mig inte nu för guds skull, jag älskar ju fysisk hockey och vill se hårda tacklingar varenda byte, men just på den här nivån när hockeyn mer är en motionssport än något annat så vinner ingen på fysiskt och hårt spel. När spelarna är allt från 17 till 50 år och nivån är allt från gamla proffs till glada nybörjare så skulle det nog vara bättre utan fysiskt spel. Men ni får gärna motbevisa mig och ni tycker att jag har fel.

Nu blir det en natts vila och återhämtning. Jag säger därför som Lars Winnerbäck, "Jag har aldrig skådat en värre otursdag, jag längtar tills i morgon då är allting säkert bra!"

Sov gott,
Fredrik Nygren