Dagens vardag!

Här kör vi på med 6 timmar hockey om dagen, sen hinner vi inte med så mycket mer just nu. Men i går gick vi på gymmet och fysade efter isen samt badade i poolen. Både Charlie och Oskar körde på bra och såg starka ut, det kan bli en tuff säsong för deras motståndare.

Vi var även förbi Total Hockey som är en grymt stor hockeybutik mellan 2 ispass, Charlie var sugen på en ny klubba och Oskar på ett par axelskydd så på Lördag åker vi dit och shoppar om deras pengar räcker.

Till middag blev det pasta och jag och Oskar beställde ett säkert kort i Carbonara, men Charlie skulle denna gång prova något nytt och satsade på en enligt kassörskan väldigt kryddstark pasta. Men Charlie skulle minsan ha den, och jag tror han ångrade sig rätt kraftigt i efterhand då hans pasta var riktigt stark men han pinade i sig en del i alla fall.

Nu är det dags att åka till ishallen igen.

Fredrik Nygren

Besök från Sverige!

I dag landade två glada grabbar från Sverige födda 98 och spelandes i Täby Hockeyklubb. Charlie och Oskar hade haft en lång flygtur men var nu laddade och förväntansfulla över en vecka i Chicago. Vi åkte direkt till rinken och var på is i tre timmar innan vi åkte till affärern och handlade mat för veckan. Det blir kul med lite besök nu när familjen Nylander har åkt hem, det blir mycket hockey de tre första dagarna men sen kan vi förhoppningsvis se lite av Chicago också.

Fredrik Nygren

Kort visit!

Då var det dags att åka tillbaka till Chicago igen i knappt fyra veckor innan det är dags att åka tillbaka till Sverige.

Det var skönt att komma bort ett par dagar och njuta av solskenet i LA. Det var första gången jag var på Västkusten och det var som jag hade förväntat mig här. Men fyra dagar har känts mer som två och tiden har flugit i väg.

Jag har hunnit med en del turistande uppe i bergen och sen en snabbis i Hollywood. Resten av tiden har jag spenderat här i Vencie beach och Santa Monica.

Fredrik Nygren

På flykt från vardagen.

En för mig okänd plats känns ändå bekant på något sätt. En främling på flykt från vardagen i en varm sommarstad. En plats som påminner om tidigare semestrar i mitt liv.

Folk lever sina egna liv här och många är utslagna och fördärvade sina drömmar de en gång hade när de en gång sökte lyckan i Kalifornien. Jag lär mig att ignorera folk och att titta åt ett annat håll när de så vänligt vill ha en dollar eller sälja sina hemmagjorda verk. En på det sättet otrygg miljö långt hemifrån där man inte kan helt slappna av. Även om många timmars vandrande i värmen ändå är en medicin för själen där jag kan bygga upp min motivation och vässa mina vapen inför den stundande vardagen som speglar mitt liv.

Människor pratar om sina städer i världen där de funnit sin lycka och hittat sin plats. Det är platser där de inte behöver bo, men en plats som känns hemma när de besöker den och där de kan vara sig själva fullt ut. Jag har inte hittat min drömstad än och jag tänker fortsätta att leta, jag gillar denna plats och finner på något sätt en själsro men som inte är helt fläckfri.

Tankar svävar i väg och visst blir jag som oftast påmind om vardagen där hemma i mitt vackra land i Norr. En vardag som jag själv valt att leva, en vardag som på något sätt förgyller mitt liv med både glädje och sorg. En gyllene vardag som jag nog aldrig skulle kunna finna här. Därför finner jag inte heller den fläckfria ro som jag kanske söker.

En plats blir oftast bättre i efterhand och minnet upplever situationer annorlunda än vad nutiden gör.

Snart kan jag ta mig ut på isen igen men inte riktigt än..

Fredrik Nygren

Mot Västkusten!

I morgon kväll bär det av till Los Angeles i 4 dagar, samtidigt som Micke med familj åker hem till Sverige igen. Men innan dess ska jag hinna med 6 timmar på is, precis som i går och i dag. Mycket krävande att vara på is så länge och jag är riktigt trött när jag kommer hem.

Kvällen börjar lida mot sitt slut och jag avslutade den med NHL Awards. Vad stolt man blir när en 41 årig svensk är bästa back i NHL för sjunde gången, Lidas du är kung. Årets prins blir Daniel Sedin som vinner poängligan i NHL, det är grymt imponerande av Daniel som även vinner Ted Lindsay award.

God kväll,
Fredrik Nygren

Sen ankomst!

Dags att summera 10 dagar i Washington DC efter att ha landat i Chicago i morse nästan 4 timmar försenade på grund av "Thunder Storms".

Jag hade en riktigt trevlig resa och som vanligt när man har trevligt så är den över snabbare än vad man tror, de 10 dagarna känns mer som 5 dagar och mycket av det man skulle hinna med att göra vart aldrig av. Men jag hann med att träffa många personer som har betytt och betyder mycket för mig här i USA så det var verkligen kul. I går kväll avslutade jag min DC resa med ett lite svenskt inspirerat kalas hos Bill och Curtis där även Gustav och Erik från Täby 97 var på besök. Även Shane och Ture med familjer var där så alla på kalaset hade någon form av anknytning till Sverige. Jag tänkte då att alla satt där samlade för att jag en gång valde att träna hockey i USA, annars hade vi alla aldrig suttit där tillsammans.

Min lilla mini camp gick bra och det var många glada ansikten på isen som jobbade på bra och de hade stora problem med att blandannat försöka hålla tre stycken puckar i gång samtidigt. Det var många gamla ansikten på campen, men även en hel del nya som tyckte det verkade kul att få jobba med en svensk coach på isen. Vi får se när jag har möjlighet att komma tillbaka nästa gång till dem och träna lite, men många av dom vill komma till Sverige och träna och hälsa på.

Under veckan spenderade jag mycket tid med Joe och hans familj som jag bodde hos. Dom var ju och hälsade på i höstas då Joe även spelade en turnering med Täby 96. Han verkar sugen på att komma igen denna höst så vi får hoppas att det löser sig.

Det vart många middagar med olika familjer som jag har haft en bra relation med under mina 2 år i DC. Jag var även på besök i mitt gamla hem där jag bodde mestadels av tiden förut, där var allt sig likt och man fick många fina minnen och återblickar. Jag kommer i håg min första dag jag träffade familjen Bretner då jag spöade pappa Scott i biljard, så det var dags för en revansch match där han tyvärr sopade banan med mig denna gång. Men det var jag ju tvungen att bjuda på, när han och hans familj bjöd på middag.

Nu är jag tillbaka i Chicago och som jag nämnde tidigare så vart det många timmars väntan på flygplatsen och eftersom jag inte hann att sova mer än 4 timmar i natt så kommer jag att gå och lägga mig tidigt i kväll så att jag orkar upp i morgon bitti för hockeyträning klockan 09.00 på is. Jag har varit här mer än halva tiden nu och tiden rullar på väldigt fort, på Torsdag blir det en liten resa till Los Angeles som jag ser fram emot.

Ni är riktigt dåliga på att kommentera, så sätt igång med detsamma. Det räcker bara med en liten hälsning så jag vet att ni har det bra.

Fredrik Nygren

Back on the ice!

Nu ska jag precis i väg på dag 2 av hockey campen. Det gick bra i går och det var riktigt kul att träffa alla spelarna igen. Det vart mycket teknik av olika former samt bra fart i vissa övningar.

På kvällen träffade jag familjen Bretner över en middag, det var väldigt trevligt att se dem igen.

Nu måste jag skynda mig till isen, men jag berättar lite om dag 2 senare.

Fredrik Nygren

Boston Bruins!

Då vart det till slut Boston som rättvist vann Stanley Cup. Mer energi, mer fysik och bättre inställning på spelarna som inte vek ner sig. Precis det som behövs för att vinna ett slutspel. 2 offensiva kedjor och 2 defensiva? Glöm det, Boston körde med 4 kedjor som kan bidra till segern och som kan både försvara sig och anfalla. Morderna spelare som Marchand i Boston är idealspelare som symboliserar framtidshockeyn och Boston hockeyn, men tyvärr har han stora attitydsproblem som han måste jobba bort. Då är det viktigt att laget även har en sådan spelare som Recchi i laget, en 43 årig ledare som lär spelare som Marchand hur man ska bete sig i vissa situationer. Det spelar nästan ingen roll vilken kedja Boston har på isen för alla smäller på, skapar energi och gör mål. Ett bra försvarsspel med bra backar och en grym målvakt ger en enorm trygghet i laget.

Ska jag vara ärlig så körde Boston över Vancouver i denna serie och 4-0 på bortaplan i en Game 7 säger det mesta.

Jag hade väldigt gärna sett Hensik Sedin lyfta Stanley Cup, och i min besvikelse så tycker jag tyvärr att han och Daniel ta på sig lite av kritiken av att de måste stå upp bättre för sig själva och laget. Ska Daniel slå tillbaka när han får ta emot 7 slag i ansikten av Marchand i Game 6? En bra fråga, men han ska defenitivt inte bara stå där och ta emot dessa slag och skrika åt domaren precis som en lillebror ropar på mamma när storebror är elak. Åk därifrån i så fall men acceptera inte Marchands beetende. Sedinarna behöver inte slåss eller spela fult, de är ju bäst i världen på sitt spel och jag gillar när de fullständigt leker med motståndarna men de måste tuffa till sig lite grann när det är Stanley Cup final på schemat. Det är heller inget roligt att se att de efter Game 7 är -4 i prottokollet, när de är Vancouvers första kedja och de som ska leda laget. Den som försökte leda sitt Vancouver i dag och som jobbade stenhårt i alla situationer i mina ögon var Kesler.

Det vart en tråkig final där man satt och hoppades på att få se ett eller flera Vancouver mål som kunde jämna ut matchen, men innerst inne så visste man att det var kört när Boston gjorde 2-0.
Ett stort grattis till Boston!
Fredrik Nygren