Sen ankomst!

Dags att summera 10 dagar i Washington DC efter att ha landat i Chicago i morse nästan 4 timmar försenade på grund av "Thunder Storms".

Jag hade en riktigt trevlig resa och som vanligt när man har trevligt så är den över snabbare än vad man tror, de 10 dagarna känns mer som 5 dagar och mycket av det man skulle hinna med att göra vart aldrig av. Men jag hann med att träffa många personer som har betytt och betyder mycket för mig här i USA så det var verkligen kul. I går kväll avslutade jag min DC resa med ett lite svenskt inspirerat kalas hos Bill och Curtis där även Gustav och Erik från Täby 97 var på besök. Även Shane och Ture med familjer var där så alla på kalaset hade någon form av anknytning till Sverige. Jag tänkte då att alla satt där samlade för att jag en gång valde att träna hockey i USA, annars hade vi alla aldrig suttit där tillsammans.

Min lilla mini camp gick bra och det var många glada ansikten på isen som jobbade på bra och de hade stora problem med att blandannat försöka hålla tre stycken puckar i gång samtidigt. Det var många gamla ansikten på campen, men även en hel del nya som tyckte det verkade kul att få jobba med en svensk coach på isen. Vi får se när jag har möjlighet att komma tillbaka nästa gång till dem och träna lite, men många av dom vill komma till Sverige och träna och hälsa på.

Under veckan spenderade jag mycket tid med Joe och hans familj som jag bodde hos. Dom var ju och hälsade på i höstas då Joe även spelade en turnering med Täby 96. Han verkar sugen på att komma igen denna höst så vi får hoppas att det löser sig.

Det vart många middagar med olika familjer som jag har haft en bra relation med under mina 2 år i DC. Jag var även på besök i mitt gamla hem där jag bodde mestadels av tiden förut, där var allt sig likt och man fick många fina minnen och återblickar. Jag kommer i håg min första dag jag träffade familjen Bretner då jag spöade pappa Scott i biljard, så det var dags för en revansch match där han tyvärr sopade banan med mig denna gång. Men det var jag ju tvungen att bjuda på, när han och hans familj bjöd på middag.

Nu är jag tillbaka i Chicago och som jag nämnde tidigare så vart det många timmars väntan på flygplatsen och eftersom jag inte hann att sova mer än 4 timmar i natt så kommer jag att gå och lägga mig tidigt i kväll så att jag orkar upp i morgon bitti för hockeyträning klockan 09.00 på is. Jag har varit här mer än halva tiden nu och tiden rullar på väldigt fort, på Torsdag blir det en liten resa till Los Angeles som jag ser fram emot.

Ni är riktigt dåliga på att kommentera, så sätt igång med detsamma. Det räcker bara med en liten hälsning så jag vet att ni har det bra.

Fredrik Nygren