Seriefinal!

Med Tumba Cupen i benen för både Almtuna och Täby 96 så möttes lagen på Måndagen i en seriefinal där Almtuna vid seger hade chans att gå om Täby i tabellen. Efter en jämn och välspelad första period som inte bjöd på så många målchanser åt något håll så stod det 0-0. Det hade då delats ut totalt 14 utvisningsminuter (10 för Täby och 4 för AIS), men båda lagen försvarade sig bra och bjöd inte på några direkta lägen.

I andra perioden hettade dock matchen till och ytterligare 26 (6 för AIS och 20 för THC) utvisningsminuter delades ut. Båda lagen förbättrade då sina powerplay spel och vi fick se 3 stycken mål i numerärt överläge. Täby gjorde två och Almtuna ett innan matchen blåstes av och seger till Täby med 2-1. Ingen direkt välspelad match med skönspel från något av lagen men väl en riktig krigarmatch med mycket känslor och viljor. Almtuna är ett väldigt bra lag med en snabb och rolig ishockey och Peter har gjort ett kanon jobb med detta lag.

Jag pratade med Nyllet här om dagen och vi pratade mycket om hockeyn i USA och Sverige och att all hockey blir snabbare och mer fysisk, det är mer och mer kamp än något skönlir alá Sovjet på 70 och 80 talet. En sak som har försvunnit mer och mer är 1 mot 1 situationerna där forwarden lyckas utmana backen och komma runt. Dels så är backchekingen mycket bättre och dels så är backarna mycket skickligare på att spela klubba mot puck. Den morderna spelaren faller också längre i från jämnfört med vad den en gång var och nu gäller det mer att hitta så kallade "Energispelare" som bidrar med fart och fysik. Kan man dock utveckla dessa spelare till spelskickliga och tekniska spelare så har man hittat en toppmordern spelare som kommer att vara mycket eftertraktad på marknaden.

Det här traditionella svenska att det viktigaste är inte att vinna utan att delta försvinner också mer och mer och nu kommer vi närmare Nordamerika där alla medel är tillåtna för att vinna matcher. Det blir mer tävling och kamp i matcherna och det är ju faktiskt där som vi har legat efter i Sverige i flera år. Detta gör även matcherna roligare och mer spännande att följa när hockeyn blir mer intensiv och impulsiv. Nu gäller det bara att alla lär sig att följa utvecklingen även om det kommer att svida i mångas ögon i början när förändringen är i rörelse. Detta gäller såväl spelare, ledare och domare. Vi blir tvugna att höja toleransnivån ytterligare ett snäpp och inte slå på djungeltrummarn så fort det har hänt några "ovanligheter" i en hockeymatch.

Rivaler på plan, men inte på stan!
Fredrik Nygren