Vilka killar!

När känner man egentligen mest lycka och glädje som tränare? Är det när man vinner enstaka matcher eller tuneringar?

Nej, den största glädje känner jag en dag som denna när jag får reda på att min gamla adept Wilhelm Westlund har blivit bäste back i TV-Pucken. Då får jag rysningar i kroppen och nästan glädjetårar för hans skull. Wille är verkligen värd detta efter allt hårt arbete han har lagt ner på sin ishockey, och med den ödmjukhet och snällhet han besitter utanför isen så är han mer än värd detta pris. Jag ringde upp honom direkt och grattade och han var som vanligt oerhört glad, men även väldigt stolt och överaskad över priset.

Efter samtalet ringde jag även upp Adam Brodecki som precis som Wille spelade med mig i Stockan 94. Även han var med och vann guld i TV-Pucken och han var minst lika glad som Wille, det är fantastiskt att höra deras glada stämmor som gång efter gång drar den gamla klycshan "Jag har inte fattat det än". Adam som är en väldigt skicklig lirare med fantastiska händer och ett grymt spelsinne, lovade att gratta hela laget från mig i micken på spelarbussen hem från Karlstad.

Grattis Adam, Wille och hela Stockholmslaget till guldet!

Samtidigt som Adam och Wille har gått som tåget i Karlstad så har även Jesper Pettersson som jag tränade i Flemingsbergs 94or gått som snabbtåget i U17 landslaget och spelat oerhört bra. Jesper har alltid varit en vinnare och som redan i 10 års åldern visade att han skulle gå långt med sin hockey. Jespers storebror Sebastian (Pumba) var med som assisterande coach till mig för Täby 96 i dag i Tumba cupen, vilket intresse och vilket hjärta för idrotten.

Det är stunder som dessa som gör tränarjobbet till det bästa i världen, att se människor man älskar lyckas med det dom älskar mest av allt!

Fredrik Nygren