Borta bra men hemma bäst!

Det stämmer verkligen i mitt liv och det känns verkligen bra att vara hemma och jobba i Sverige igen. Även om det är mycket att göra och många timmars arbete så känner jag ändå en helt annan tillfredsställelse än den jag gjorde i USA. Jag saknar många människor i USA, men livet utanför är bättre här och det finns alltid något att göra och alltid folk att prata med.

Ishockeyn är annorlunda här och den stress som finns i USA över snabba resultat och lyckade powerplay finns inte på samma sätt här, utan här tänker man lite mer långsiktigt och har mer tålamod med sin träning. Här finns det även oerhört mycket mer tid att träna och bli bra, med 6 träningar i veckan så går det att bygga upp individer långsiktigt och med duktiga individer så skapar vi bra lag både på kort och lång sikt.

Ett tydligt exempel på detta är Djurgårdens IF där många duktiga Juniorer kliver fram en efter en och senast i går var det John Normans tur. John är ännu ett exempel på den hårda men individanpassade träning som finns och har funnits i Stockholm de senaste 10 åren där klubbar som Flemingsberg, Stocksund och Hammarby då gick i främsta leden och skapade något som i dag fler och fler har tagit efter. På den tiden tyckte många klubbar och förbund att dom var galna som tränade så mycket. Men i dag har andra klubbar, förbund och till och med USA Hockey insett att det inte finns några genvägar till framgång, utan att det är mycket och bra träning som gäller.

Nu finns varken Hammarby eller Stocksund kvar och Flemingsberg krigar liksom många andra klubbar i dag om att få ihop spelare i varje lag. Jag har fortfarande ett stort Flempan hjärta och hoppas att dom kan fortsätta att producera duktiga hockeyspelare trots det lilla upptagningsområde de har. Nu är det tillsammans med Flemingsberg i stället andra klubbar som jobbar hårt för att utveckla individer och som hela tiden försöker ligga steget före, men som sagt så har de flesta nu insett att träning är A och O för att lyckas.

Roger Dahlström har försökt att övertyga en så kallad "Storklubb" om detta, men i Aik så "visste" så många redan hur hockey skulle spelas och skötas så då valde många att gå till andra klubbar i stället. Jag tror på Roger och att på sikt så kommer han att lyckas, men han blir inte ensam utan det kommer att finnas många klubbar som tränar lika mycket och intensivt som Aiks ungdomar. Täby, Lidingö, Nacka, Flemingsberg och Tumba är några av de klubbar som har tagit efter eller har kvarlevor från den gamla Flempan, Hammarby och Stocksund kulturen.

Men Stockholms hockeyn måste bli bättre och tydligare över lag och jag tror att den viktigaste punkten är att storklubbarna slutar att värva spelare innan BJ. Låt de mindre klubbarna behålla sina spelare till U16 SM och skapa en större och bredare topp som slåss om SM guldet. Ett bra och tydligt exempel på detta i år är att lag som, Sde, Haninge och Flemingsberg som är 3 mindre föreningar i år har riktigt bra och slagkraftiga U16 lag.

Jag tycker att Storklubbarna med A-lag i Elitserien och Allsvenskan borde ta bort sin ungdomsverksamhet och bara satsa på Junior och A-Lag. Detta skapar just denna bredare topp som jag pratar om. Låt sedan dessa lag ha Try Outer för sina Junior lag och de spelare som inte platsar ska kunna stanna kvar i sina moderklubbar och fortfarande kunna spela BJ på en hög nivå.

Det finns mycket som kan bli bättre överallt och skulle det inte finnas så skulle utvecklingen stanna av och dö ut. Det är lätt att man slår sig för bröstet och inser hur bra allt är, men så fort man får den tanken så börjar det gå utför igen. Svensk hockey hade ett par riktiga guld år med OS och VM Guld 2006, då var vi riktigt stolta och glada och slappnade tyvärr av för en sekund och halkade efter. Men nu är vi på väg uppåt igen och ska visa resten av världen hur bra vi är och kan bli. Per Mårts har insett detta och vill som sina konkurrenter i Nordamerika fostra vinnare, eller rättare sagt duktiga hockeyspelare som älskar att vinna.

Fredrik Nygren