Jag har många gånger fått höra att jag är alldelles för hård i min coachning och att jag spelar vissa spelare för mycket och ger inte alla en ärlig chans. Men i kväll skulle jag få höra något annat efter WJ 7-0 förlust. Vi saknar sen tidigare våra 2 bästa spelare som är skadade och kom till spel utan dem även i kväll. Jag böjar som vanligt med detta lag matchen med 2 kedjor som är tänkta att producera mål och se till att hålla tätt bakåt. Men efter 3-0 i baken så ger jag tredje kedjan ett byte, och dom krigar på utan att släppa in något mål. Efter detta går jag tillbaka till 2 kedjor resten av perioden.
I andra perioden släpper de 2 första kedjorna in ännu ett mål och jag ger tredje kedjan mer och mer istid. Vid 5-0 så får lagkaptenen (demokratisk vald av spelarna) pucken och tappar den innanför motståndarnas blålinje vilket leder till ett friläge för det andra laget. I stället för att back checka och försöka reda ut sitt misstag så börjar kaptenen i fråga att glida runt mittcirkeln med höjda armar och ett frustreat ansiktsuttryck. Friläget räddas utav målvakten men detta ser inte våran kapten som fortfarande glider runt och höjer sina armar av missnöje. Det blir sedan en avblåsning och spelarna byter. Jag förklarar högt och tydligt att detta är det värsta jag har sett på en ishockey plan och att han är ett väldigt dåligt föredöme för sina lagkamrater. Hade detta varit någon annan match än High School i Maryland så hade jag skickat honom av bänken och in i omklädningsrummet och bett honom att inte komma tillbaka mer denna säsong. Men nu var det en high school match och då fungerar det inte så här.
I tredje perioden låg vi under med 6-0 och jag rullade på alla spelare och då visade de sämre spelarna en väldigt härlig energi och vilja. Det ska tilläggas att detta var en ganska jämn match men där vi missade 20 klara chanser att göra mål.
Efter matchen gick jag aldrig in i omklädningsrummet utan valde att prata med laget vid nästa träning. Detta kan ofta vara en väckarklocka för spelarna och vid stunder som denna så kliver naturliga ledare i laget fram och pratar.
Efter matchen kom dock en av lagledarna som inte vet så mycket om ishockey fram till mig och frågade om jag skulle sluta. Varför då sa jag och undrade vad hon menade. Då sa hon att det var frustrerande att se hur jag lät alla spela i den första perioden och på detta sätt gav upp matchen. Då frågade jag hur hon tänker när jag gav 1a och 2a kedjan dubbla byten fram tills 0-3, men hon tyckte att dom skulle få dubbla tills det stod 0-6. Det var även på grund av min generösa coaching som de bättre spelarna inte producerade enligt henne, för att dom kände att jag gav upp matchen varje gång jag lät tredje kedjan spela. Jag berättade för henne att vi fostrar individer som ska passa in i ett demokratiskt samhälle i framtiden. Hur lär vi dessa individer rätt och fel om vi låter vissa människor få 100 chanser utan framgång medan andra människor inte får någon chans alls, utan de kan bara stå brevid och se sina medmänniskor misslyckas.
Men det är tydligen så det ska fungera med High School hockey i Maryland enligt henne, de 2 första åren ska man sitta på bänken hela tiden och bara titta på.
Som tidigare nämnt så har jag flera gånger i min coaching karriär varit hård i min coachning och glömt individen för lagets resultat. Men detta var något nytt för mig, så för det är jag tacksam!
Hej hå!
Fredrik Nygren
No comments:
Post a Comment