Hemliga fiender!

Jag var ledsen och mådde dåligt efter Södertälje matchen i Måndags, inte för att vi förlorade utan för sättet matchen genomfördes, därav fick Melissa Horns textrader summera min bild av matchen. Jag väljer att citera en av linjemännen som efter matchen sa till mig: "I dag höll ingen måttet, varken föräldrar spelare, ledare eller domare" och det stämmer ju verkligen med tanke på hur det såg ut. Men att anonymt sitta och skriva personangrepp och peka ut enskilda individer på en hemsida för 96 hockeyn i Stockholm känns avlägset i min värld.

Jag har efter förra säsongen som var min första i Sverige efter ett 2 år långt USA äventyr bestämt mig för att aldrig skälla på en domare, utan snällt acceptera det han dömer för sådana är reglerna och utan honom så blir det ingen match. I år har jag inte skällt på någon domare men blev uppvisad på läktaren en match då jag ifrågasatte ett domslut. Bra, då ska jag inte göra det heller i fortsättningen.

Jag har efter förra säsongen då jag levde kvar i en amerikansk hockeykultur smutskastats genom ord och skrift i diverse forum av mina "hemliga fiender". Folk som smyger runt i botten av ett hål och önskar sin egen son ett stort NHL kontrakt så att de kan leva ett lyxliv innan de dör. Konstigt nog så har jag och dessa "fiender" samma målsättning, för det som driver mig är kärleken till spelarna och vetskapen om att jag har en chans att hjälpa och motivera dem att fortsätta drömma och orka jobba hårt för någonting de tror på. I går hade jag träning med 99or och 00or i klubben och den glädjen jag upplever där driver mig att fortsätta denna resa.

Jag har upplevt många jobbiga situationer inom mina snart 10 år som ungdomstränare och de värsta är nog från en full förälder som ville slå ihjäl mig. Eller den gången när jag som nybliven huvudtränare fick sitta med luren 10 cm från örat för att gubben skrek så högt. Då var jag väldigt nära att lägga av, synd att jag inte gjorde det tycker nog mina "hemliga fiender" men jag fortsatte.

När en motspelare i Måndags för andra gången slashar vår spelare i knävecket mitt framför vårt bås vid en tekning så förstår jag frustrationen hos min assisterade tränare men jag var riktigt besviken på hans agerande och det är inget jag försvarar. SSK spelaren hade ju lärt sig hur man kommer in under skinnet på någon precis som Sean Avery gjorde mot Capitals coach i slutspelet för några år sedan då Ovechkin var så förbannad att han skulle ut och ta bort Avery från matchen men vart stoppad av sina lagkamrater. Eller som den gången då en amerikansk ungdomsspelare i Washington Little Caps står och pekar finger in i vårt bås helt öppet inför ögonen på hela laget. Har man då rätt att kalla den spelaren för en "Soppa"? Jag vet inte om han förtjänar att bli kallad soppa i en sån situation, men jag vet att det gäller att hålla huvudet kallt och fokusera på matchen. Precis som jag gjorde med en Time Out som ledde till fler SSK utvisningar och 2 mål för oss. Totalt i denna jobbiga match så hade SSK 68 utvisningsminuter och Täby 46 minuter alldeles för mycket från båda lagen. I de flesta fall när en spelare har lyckats få motståndarna ur balans genom "tjuvknep" så vinner ofta det laget, då motståndarnas fokus hamnar på just den situationen. Pär Mårts har flera gånger sagt vid föreläsningar att vi svenskar måste bli bättre just på detta, han hade som förslag att lägga en snus i motståndarnas bås.

I kväll är det dags för match igen och jag hoppas på en fartfylld och spännande match mot seriens klart bästa lag, Almtuna klockan 20.30 i Tibble Hallen. En match där vi ska göra vårt yttersta för att bjuda upp till bra mostånd.

Fredrik Nygren