Oscar vart tidigt säsongen 06/07 viktig för vårat lag då vi hade en väldigt tunn trupp då halva laget hade lämnat för D/E Hockey året innan. Oscar var en av spelarna som skulle bära detta lag på sina axlar, han spelade under denna säsong mestadels center och fick väldigt mycket istid. Oscar tillsammans med Rasmus Holmén och Oscar Pettersson spelade minst varannat byte men i bland även mer än det. Men dessa spelare gjorde det väldigt bra och växte med uppgiften och fick ett nytt självförtroende som skulle visa sig viktigt i framtiden.
Vi gjorde en mycket bra säsong detta år med tanke på att alla hade räknat bort oss på förhand och med en väldigt tunn trupp som i stort sett bara bestod utav 14 spelare. Men vi slutade till slut på en fjärde plats i Mitt i Cupen och i slutspelet. Detta ledde till att vi även nästa säsong skulle få spela i den högsta serien. Detta belönades med utmärkelsen "Årets Lag" i Stocksunds IF. Oscar hade en mycket bra säsong och var en av anledningarna till att vi var så bra som vi var.
Oscar började under säsongen 06/07 att träna mer på egen hand utöver lagets träningar och hans intresse för ishockeyn vart större hela tiden. Många "kunniga" personer sa under denna tid att han tränade alldelles för mycket och sa att han skulle bli utbränd. Men det var ingen som tvingade dit honom utan han gjorde det för att han älskade hockeyn så mycket. Även hans föräldrar var oroliga vid ett par tillfällen och frågade mig om han tränade för mycket. Men jag sa att så länge han själv vill det så kan det aldrig bli för mycket. Jag hade under denna period hand om Hockeyfritids där spelare i alla åldrar kunde komma ner och träna extra mellan 14-16 på eftermiddagarna. Jag skulle vilja säga att det är den största anledningen till att Oscar är där han är i dag. För han var där nästan varje dag, och tränade för sig själv. Skott, skridskor, teknik osv, i bland bad han om hjälp med vissa detaljer och i bland åkte han bara runt och njöt av sin tid på isen. I bland frågade han om jag eller någon annan tränare bara kunde titta på honom i 10 minuter och berätta om det såg bra ut eller inte.
En vanlig vardag för Oscar under denna period såg ut så här:
8.00-14.00: Skola
14.30-16.00: Hockeyfritids (Egen träning, med lite tips och råd)
16.00-17.00: Läxor och mat i Cafeterian
17.00-18.00: Träning med Team 95
18.00-19.00: Träning med Team 94
19.00-20.00: Träning med Team 93
20.00-21.00: Fys med 93 eller Träning med 92 eller BJ
Han spenderade ungefär 4 timmar mer per dag än dom flesta andra i hans lag på att träna och att bli bättre. Men han älskade det så mycket och han ville bara träna hela tiden. Nu tror ni säkert att han skötte sin skola väldigt dåligt, men det ska tilläggas att han även var väldigt duktig i skolan på den tiden.
Till Säsongen 07/08 fick vi 8st nya spelare från Lidingö och därmed en helt ny trupp att jobba med. Detta gjorde oss till en början till ett svagare lag och resultaten uteblev, men efter flera möten och samtal så kunde alla till slut hitta rätt i sina roller och uppgifter i gruppen. Efter detta blev vi ett väldigt starkt och slagkraftigt lag. Jag använde mig under ett möte av FIRO modellen som bygger på 3st faser under en grupp uppbyggnad och den passade in perfekt på vårat lag. De 3 faserna är Tillhörighet-Rollsökning-Samhörighet och öppenhet. Under denna period satte vi upp 2 långsikta mål för säsongen som vi skulle jobba efter under varje träning och match, dessa var att säkra en DIV 1 plats för året efter och att ta oss till finalen på Hovet i Mitt i slutspelet. Det skulle senare visa sig att vi lyckades med båda dessa när vi sumerade säsongen.
Oscar var en av spelarna som till en början hade svårt att hitta sin plats i gruppen eftersom nu var vi helt plötsligt fler spelare och fler duktiga spelare som alla ville ha mycket istid. Oscar hade även denna säsong börjat som forward, men efter samtal med en av mina assisterande tränare så kom vi fram till att ge honom mer tid som back. Oscar var lite kluven till en början om vilken postion som passade honom bäst men till slut ville även han spela där. Samtidigt flyttade vi upp Andreas (Svensson) som alltid hade spelat back som center i första kedjan med Rasmus (Holmén) och Oskar (Swartling). Detta gav även Rasmus mer utrymme för sitt spel med 2 hårt arbetande grovjobbare brevid sig.
Vi hade ett riktigt bra slutspel under det året där höjdpunkten var semin mot Aik där vi vann med 5-1 och lyckades fullständigt med vår offensiva totalhockey. Vi förlorade tyvärr finalen på Hovet med 5-3 mot ett väldigt effektivt men tråkigt Djurgården. Vi satte igång full fart framåt direkt men DIF ställde upp i en 5 mann box och viftade med klubborna vilket ledde till att vi inte kunde komma in på mål. De kontrade 2 gånger och gjorde 2 mål på sina första 2 skott. Sen kom vi aldrig i kapp.
Oscar tog under denna säsong allt större kliv och spelade till sig en plats i Team 92, han fick även träna mycket med J18 Elit. Under säsongen körde han även sina vanliga 4-5 timmar på is om dagen men fick även upp ögonen för styrketräning och började spendera allt mer tid i gymmet. Där jobbade han väldigt mycket med skivstång och körde mycket benböj, frivändningar och bänkpress.
Oscar har inte fått någonting gratis när det gäller hockey, utan han har verkligen jobbat till sig denna plats i landslaget. Oscar är ett bevis på att träning lönar sig och att det inte finns några genvägar till framgång, utan det är bara hårt arbete som gäller. Jag är oerhört stolt över att ha fått chansen att lära känna Oscar och att ha fått tränat honom under 2 år. Jag är också väldigt glad för Oscars skull och jag önskar honom all lycka i framtiden.
Det är dagar som denna då vi som tränare får tillbaka all den tid och energi vi lägger ner på idrotten.
Jag älskar hockey!
Fredrik Nygren
No comments:
Post a Comment