Back in the states!

Nu ligger jag i sängen i mitt hem de två närmaste månaderna och svarar på emails. Dagen har varit lång och än återstår det mycket här över, tydligen ska jag enligt Micke vara på is tre timmar i kväll. Så där lagom taggad för det känner jag mig, men vi får väl se.

Flygresan gick bra och med mig var även Måns och Gustav från Täby HC som ska spela en turnering i Toronto i helgen. Det var första gången jag flög direktflyg till USA och det var riktigt behagligt kan jag meddela. De drygt åtta timmarna gick reltavivt fort även om maten var rätt risig som vanligt på flygplan.

Micke kom och hämtade oss något försenad och vi körde direkt till Starbucks där jag fick inhandla min första Latte sedan Juli 2010.

Kul att träffa familjen Nylander igen där allt är som vanligt förutom att William har växt på sig ett par centimeter.

Vi hörs,
Fredrik Nygren

Stressigt värre!

På Onsdag morgon bär det av mot Chicago och det är mycket som ska hinnas med innan dess. Jag kommer att börja skriva mer i bloggen då igen förhoppningsvis precis som mina tidigare USA besök, då vore det även kul om ni började att kommentera mer igen.

Nu ska jag packa,
Fredrik Nygren

VM silver!

Jag började att skriva en gång i tiden för att rensa huvudet på tankar och känslor och när jag ser hur förnedrade Tre Kronor blir i en final i VM så känner jag många ledsna och negativa känslor.

Hur kan man som landslag i en sport som går ut på att vinna förbjuda spelarna att använda en vinnande taktik? Varenda coach i NHL vill ha ner puckarna djupt i motståndarnas zon och sätta press på motståndarnas backar. I första och andra perioden behöver vi inte dumpa pucken mot Finland och spelar bra, men i tredje perioden så kräver situationen det men då kan vi inte ändra vårt beteende. Då vill tränarna ha ner puckarna djupt ner, men då klarar som sagt spelarna inte att ställa om sitt spel.

När jag i går träffade Per Wirén som sa till mig att när man som coach har tappat glöden och viljan att vinna så kommer man inte orka att driva och göra ett bra jobb som coach längre. Ishockey är en idrott som går ut på att vinna, vill vi inte det så kan vi lägga ner. Jag skickar inte kritik till förbundskaptenen utan till vårt synsätt i Sverige. Vi måste bli bättre på att vinna och anpassa oss efter motståndet.

När jag efter 2 år i USA lärde mig mer om deras vinnarkultur så var det inte så svårt att göra bra resultat här hemma i Sverige med pojklag! Jag tycker att mycket i USA är vansinnigt och förbud att passa backhand är ren dårskap i min värld. Men likaväl är förbud att lägga ner en puck djupt i motståndarnas zon dårskap. En snabb och aggressiv ishockey med situationsanpassade beslut är i min värld framtiden för hockeyn och även om det sticker i ögonen på folk så måste vi i bland blicka framåt. Men alla tränare har olika idéer och tankar och jag respekterar alla.

Vi har som även tränare ett ansvar att utbilda och utveckla spelare och det är oerhört viktigt, och framförallt i yngre åldrar så kan det vara viktigare än att vinna. Men vi måste även lära dom att värdera situationerna och fatta vinnande beslut i varje unik situation, i bland är en dragning bäst, i bland en pass och i bland ett skott osv. De spelare som blir skickligast individuellt och besitter en bra grundteknik och ett stort spelsinne kommer att klara uppgiften bäst och troligtvis gå längst.

Jag tillhör en av dom som tycker att träningen upp till 12 års ålder enbart ska bestå av teknik, men sen måste vi bygga upp nästa steg med blandannat passningar och spelförståelse. Tekniken ska fortfarande utgöra 60-70% av träningen upp till U16 men det är viktigt att prata om spelet ishockey. Tvinga inte in spelarna i för mycket systemtänk, men linjer och tydlighet i olika situationer är viktigt att förstå, sen kommer de flesta tränare i äldre lag att ha olika system och spelidéer. När Flempan och Stockans 91 lag dominerade Stockholms hockeyn så byggdes deras spel på den individuelle spelarens skicklighet i tekniska detaljer. Men de lagen hade tränat teknik sen de var små och var på den tiden överlägsna de flesta motståndarna tekniskt och kunde därför bygga sina spel på det. När ett mindre skickligt lag tekniskt bygger sitt spel på teknik så kommer det garanterat inte gå lika bra. Men det är aldrig försent att träna teknik med spelare, men vill man vinna matcher så är det viktigt att veta när och hur man använder sin teknik bäst. Personligen tycker jag att man ska få använda sin teknik hur mycket man vill i samspel med sina lagkamrater i anfallszon. Där ska vi söka kombinationer och dragningar som leder till målchanser. Men vägen till anfallszon ska vara rak och väldigt snabb. Helst ska vi ta oss in med puckkontroll och fart brett i zon.

Oavsett hur man spelar så är det viktigaste som ungdom och juior tränare att utveckla individer och motivera dem och förklara för dem hur dom ska kunna lyckas som hockeyspelare och hur mycket träning som ligger bakom. Ge alla samma förutsättningar i träning och förklara att ingenting är omöjligt.

På landslagsnivå så går det ut på att vinna medaljer för sin nation och jag trodde att man hade lärt sig läxan i OS förra året mot Slovakien då dom stängde mittzon och kontrade. Då slog tanken mig att man kanske borde prova att lägga ner pucken djupt i deras zon och jaga (dumpa), men det gör inte vi svenskar för att det är "fult". Jag höll med om det fram till den dagen och fick strida mot alla amerikaner att det vi gjorde i Sverige var det bästa och hade det bästa spelet, men efter den matchen så började jag ändra uppfattning. I går mötte vi ett Finland som spelade som Slovakien gjorde i OS och vi gick på samma mina igen.

Jag tycker inte att vi ska bygga vårt spel på "dump and chase" men vi måste kunna plocka fram det om motståndet kräver det. En dump bygger inte på att ge bort pucken, utan det bygger på att passa en spelare som är på väg framåt i hög fart och är i passnings skugga för en kross pass (precis som vid Finlands 4-1 mål). Per Mårts har många grymma tankar och idéer och inom några år kan tre kronor vara bäst! Rom byggdes inte på en dag, så fortsätt att jobba hårt Mårts!

Nu har jag skrivit av mig och vet att många kommer att tycka att det jag skriver är ren idioti, men det är ju perfekt annars skulle ju alla ha samma spel och samma åsikt.

Grattis Finland,
Fredrik Nygren

Ett besök hos Reebook!

I går var jag och träffade Rille på RBK och han är verkligen ett bra ansikte utåt för deras verksamhet i Norden. En riktigt bra säljare och trevlig person som är väldigt öppen och tydlig i sin komunikation till kunderna. Jag har under ett par säsonger användt Reebook/CCMs produkter och till nästa säsong kommer jag att använda de nya CCM U+ Crazy Light skridskorna samt de senaste CCM U+ handskarna.

Jag provade sakerna i dag och skirdskorna var riktigt sköna och det känns som att jag kommer att bli riktigt nöjd med dem.

Tack Rille och Reebook för ert grymma arbete med att utveckla ishockeyn!

Fredrik Nygren

Back to the states!

Då var man snart tillbaka till landet i Väst, med Starbucks, PF Changs, Chipottle och alla andra härligheter som man har saknat under det gågna året. Denna gång bär det av till Chicago för 2 månaders hockey på liten rink. Jag bokade biljetten i går och åker nästa vecka och kommer att börja med en trip till Toronto för en Turnering där jag och Nylander kommer att coacha ett 98 lag från Nordamerika (och lite sverige), det ska bli riktigt kul och jag ser fram emot resan.

Jag ska verkligen försöka åka till Washington en sväng också och hälsa på alla vänner där, många människor är saknade så jag hoppas att få se dem i sommar.

Fredrik Nygren

SMS på isen!

SMS och Internet förstör kommunikationen på isen.

Jag precis som många andra tränare vill att spelarna ska prata på isen när de tränar och spelar match, de måste kommunicera med varandra så man vet var de andra befinner sig. Men jag anser att dagens ungdomar kommunicerar alldeles för mycket genom SMS och på Internet så de lär sig inte prata ordentligt. Kanske vore lättare att ha med sig mobilerna ut på isen så skulle de kunna SMSa varandra när de vill ha en passning.

Skämt och sido så har det blivit så lätt att skicka ett SMS i stället för att ringa till sina vänner och med det finns det både för och nackdelar. Men för mig som tränare när jag står på isen så ser jag bara nackdelar. Det är så tyst på isen och ingen vågar öppna munnen och om någon stackare gör det så finns det genast "experter" på läktaren som tycker att den spelaren är en "diva" som ropar efter en passning. Det är lite osvenskt och det sticker lite i ögonen på folk precis som att trycka ner pucken djupt i motståndarens zon om man är hotad i mittzon.

Men mitt budskap med detta inlägg är att ring i bland också så att ni lär er att prata med folk, SMS är bra men i bland måste vi ringa!

Fredrik Nygren

Sista chansen!

På söndag är det dags för min och Raffes minicamp i Rimbo med 4.5 timmar på is. Spelare från alla klubbar är välkomna och åldrarna på campen är 96-99. Det finns i skrivande stund 5 utespelar platser kvar och 2 målvaktsplatser. Vill du vara med så maila mig så snart som möjligt på: nygrenhockey@gmail.com

Fredrik Nygren

Blixten slog ner i DC!

Washington Capitals är återigen utslaget ur Stanley Cup och denna gång kanske på det jobbigaste sättet under de senaste fyra säsongerna. Jag var på plats i Verizon Center 2008/2009 när Sergei Fedorov med 5 minuter kvar av tredje perioden satte ledningsmålet för Caps mot Rangers. Ett mål som betydde att man skulle gå vidare till den andra omgången av slutspelet. Den stämningen som fanns i arenan då var nog det sjukaste jag har varit med om. Hela Verizon Center stod bara och skrek för fulla halsar de 5 sista minuterna, man kunde inte höra vad folk skrek men dom bara stod och ylade av lycka. Där fanns även en förväntan och ett nytt hopp på att Capitals skulle vara framtidens lag med alla dessa stjärnor. Kanske skulle det gå hela vägen redan då, men en viss Crosby tillsammans med sina lagkompisar satte stopp för Caps fansens drömmar den gången.

2 säsonger senare så lyckas man återigen att slå ut Rangers i första rundan, men sen då? I mina ögon så har Caps ett av de bästa lagen på papperet i NHL, men saknar framförallt duktiga defensiva backar. De bästa backarna i Caps är med i målprottokollet match efter match men håller inte tätt bakåt. Men tyvärr så är det inte där hela problemmet ligger, vart vi hittar på problemet är inte heller jag rätt man att berätta men jag har sett en del av problemet. Om man år efter år är bäst i serien men sämst när det gäller, så måste det bero på någonting och jag tror att det beror på spelarnas och ledarnas slutspelsnerver. I ett slutspel så måste man ändra karaktär och beteende, du måste nästan vara en helt annan person. Skulle alla inklusive han själv kunna vara som Ovechkin är i grundspelet så skulle Caps vara Stanley Cup mästare inom en snar framtid. Den viljan att tävla och den orädslan i varje moment måste alla spelare ha, man får aldrig tveka. Men tyvärr verkar även Ovechkin ha tappat lite av detta sedan alla tidningar gick ut och sågade honom förra säsongen på grund av sitt hårda och fysiska spel.

Tidningar gillar att hitta syndabockar och tyvärr har Nicklas fått mycket skit den senaste tiden i amerikansk press att han har gjort för lite mål. Men vi vet alla att han inte är någon utpräglad målskytt, han är en playmaker som ofta hellre passar än skjuter men visst kan det vara så att han borde skjuta mer. Men tänk om alla medspelare hade gjort mål när dom har fått en pass av honom, då skulle läget se bättre ut. Detta är ingen enstaka spelares fel och det är löjligt att hänga ut en sån som Nicklas som är en av de mest lojala och trofasta lagspelarana som har skådats i NHL.

Problemet ligger i lagmaskinen Capitals, bli en maskin så vinner ni.

Fredrik Nygren