Turneringen gick hyfsat, men tyvärr åkte vi ut i kvartsfinalen efter att ha gjort vår sämsta match i turneringen. Tråkigt slut på en rolig helg, men det är så det är i sportens värld. Måns och Gusav skötte sig bra och kom ganska snabbt in i den Nordamerikanska hockey som går lite snabbare.
På Onsdag åker de hem till Sverige, så vi får försöka hinna med lite utflykter i Chicago innan de åker.
Jag ska på is ikväll mellan 18.00-21.30 vi får se om grabbarna följer med.
Fredrik Nygren
Hur kan man som landslag i en sport som går ut på att vinna förbjuda spelarna att använda en vinnande taktik? Varenda coach i NHL vill ha ner puckarna djupt i motståndarnas zon och sätta press på motståndarnas backar. I första och andra perioden behöver vi inte dumpa pucken mot Finland och spelar bra, men i tredje perioden så kräver situationen det men då kan vi inte ändra vårt beteende. Då vill tränarna ha ner puckarna djupt ner, men då klarar som sagt spelarna inte att ställa om sitt spel.
När jag i går träffade Per Wirén som sa till mig att när man som coach har tappat glöden och viljan att vinna så kommer man inte orka att driva och göra ett bra jobb som coach längre. Ishockey är en idrott som går ut på att vinna, vill vi inte det så kan vi lägga ner. Jag skickar inte kritik till förbundskaptenen utan till vårt synsätt i Sverige. Vi måste bli bättre på att vinna och anpassa oss efter motståndet.
När jag efter 2 år i USA lärde mig mer om deras vinnarkultur så var det inte så svårt att göra bra resultat här hemma i Sverige med pojklag! Jag tycker att mycket i USA är vansinnigt och förbud att passa backhand är ren dårskap i min värld. Men likaväl är förbud att lägga ner en puck djupt i motståndarnas zon dårskap. En snabb och aggressiv ishockey med situationsanpassade beslut är i min värld framtiden för hockeyn och även om det sticker i ögonen på folk så måste vi i bland blicka framåt. Men alla tränare har olika idéer och tankar och jag respekterar alla.
Vi har som även tränare ett ansvar att utbilda och utveckla spelare och det är oerhört viktigt, och framförallt i yngre åldrar så kan det vara viktigare än att vinna. Men vi måste även lära dom att värdera situationerna och fatta vinnande beslut i varje unik situation, i bland är en dragning bäst, i bland en pass och i bland ett skott osv. De spelare som blir skickligast individuellt och besitter en bra grundteknik och ett stort spelsinne kommer att klara uppgiften bäst och troligtvis gå längst.
Jag tillhör en av dom som tycker att träningen upp till 12 års ålder enbart ska bestå av teknik, men sen måste vi bygga upp nästa steg med blandannat passningar och spelförståelse. Tekniken ska fortfarande utgöra 60-70% av träningen upp till U16 men det är viktigt att prata om spelet ishockey. Tvinga inte in spelarna i för mycket systemtänk, men linjer och tydlighet i olika situationer är viktigt att förstå, sen kommer de flesta tränare i äldre lag att ha olika system och spelidéer. När Flempan och Stockans 91 lag dominerade Stockholms hockeyn så byggdes deras spel på den individuelle spelarens skicklighet i tekniska detaljer. Men de lagen hade tränat teknik sen de var små och var på den tiden överlägsna de flesta motståndarna tekniskt och kunde därför bygga sina spel på det. När ett mindre skickligt lag tekniskt bygger sitt spel på teknik så kommer det garanterat inte gå lika bra. Men det är aldrig försent att träna teknik med spelare, men vill man vinna matcher så är det viktigt att veta när och hur man använder sin teknik bäst. Personligen tycker jag att man ska få använda sin teknik hur mycket man vill i samspel med sina lagkamrater i anfallszon. Där ska vi söka kombinationer och dragningar som leder till målchanser. Men vägen till anfallszon ska vara rak och väldigt snabb. Helst ska vi ta oss in med puckkontroll och fart brett i zon.
Oavsett hur man spelar så är det viktigaste som ungdom och juior tränare att utveckla individer och motivera dem och förklara för dem hur dom ska kunna lyckas som hockeyspelare och hur mycket träning som ligger bakom. Ge alla samma förutsättningar i träning och förklara att ingenting är omöjligt.
På landslagsnivå så går det ut på att vinna medaljer för sin nation och jag trodde att man hade lärt sig läxan i OS förra året mot Slovakien då dom stängde mittzon och kontrade. Då slog tanken mig att man kanske borde prova att lägga ner pucken djupt i deras zon och jaga (dumpa), men det gör inte vi svenskar för att det är "fult". Jag höll med om det fram till den dagen och fick strida mot alla amerikaner att det vi gjorde i Sverige var det bästa och hade det bästa spelet, men efter den matchen så började jag ändra uppfattning. I går mötte vi ett Finland som spelade som Slovakien gjorde i OS och vi gick på samma mina igen.
Jag tycker inte att vi ska bygga vårt spel på "dump and chase" men vi måste kunna plocka fram det om motståndet kräver det. En dump bygger inte på att ge bort pucken, utan det bygger på att passa en spelare som är på väg framåt i hög fart och är i passnings skugga för en kross pass (precis som vid Finlands 4-1 mål). Per Mårts har många grymma tankar och idéer och inom några år kan tre kronor vara bäst! Rom byggdes inte på en dag, så fortsätt att jobba hårt Mårts!
Nu har jag skrivit av mig och vet att många kommer att tycka att det jag skriver är ren idioti, men det är ju perfekt annars skulle ju alla ha samma spel och samma åsikt.
Grattis Finland,
Fredrik Nygren
I går var jag och träffade Rille på RBK och han är verkligen ett bra ansikte utåt för deras verksamhet i Norden. En riktigt bra säljare och trevlig person som är väldigt öppen och tydlig i sin komunikation till kunderna. Jag har under ett par säsonger användt Reebook/CCMs produkter och till nästa säsong kommer jag att använda de nya CCM U+ Crazy Light skridskorna samt de senaste CCM U+ handskarna.
Washington Capitals är återigen utslaget ur Stanley Cup och denna gång kanske på det jobbigaste sättet under de senaste fyra säsongerna. Jag var på plats i Verizon Center 2008/2009 när Sergei Fedorov med 5 minuter kvar av tredje perioden satte ledningsmålet för Caps mot Rangers. Ett mål som betydde att man skulle gå vidare till den andra omgången av slutspelet. Den stämningen som fanns i arenan då var nog det sjukaste jag har varit med om. Hela Verizon Center stod bara och skrek för fulla halsar de 5 sista minuterna, man kunde inte höra vad folk skrek men dom bara stod och ylade av lycka. Där fanns även en förväntan och ett nytt hopp på att Capitals skulle vara framtidens lag med alla dessa stjärnor. Kanske skulle det gå hela vägen redan då, men en viss Crosby tillsammans med sina lagkompisar satte stopp för Caps fansens drömmar den gången.
